Vi gillar listor i Sverige. Att exempelvis presentera tabeller över vilka som tjänar mest i varje kommun är ett säkert sätt att sälja lösnummer och ett återkommande ämne på kvällstidningarnas löpsedlar. De flesta av oss kvalar inte in på dessa listor. Då kan det vara desto mer intressant att se hur vår kommun rankas i olika avseenden.
En typ av rankning som torde intressera många medborgare är den av hur kommunerna lyckas med skolan. Tidigare i veckan släppte Lärarförbundet sin lista på vilken skånska Vellinge ligger i topp och Västervik kommer på plats 56 (två snäpp sämre än 2014). Liknande mätningar görs även av Lärarnas Riksförbund och Sveriges kommuner och landsting, SKL.
Lärarförbundets rangordning grundar sig på ett antal olika kriterier såsom resurser till undervisningen, lärartäthet, andel utbildade lärare, lärarlöner, lärares sjukskrivningar och elevernas betygsresultat. Det är viktigt att komma ihåg att det är ett fackförbund som är avsändaren. Därför finns även kommunen som avtalspart med som ett kriterium. Värt att notera är att två kriterier är dubbelt viktade i sammanräkningen: andel pedagogiskt utbildade lärare respektive lärartäthet.
Vad gäller lärartäthet kan det vara bra att ha i åtanke att Sverige redan idag har en lärartäthet över snittet i OECD. Enligt OECD:s Andreas Schleicher som ansvarar för Pisa-mätningarna, i vilka Sverige som bekant presterar uruselt, saknas samband mellan klassernas storlek och elevernas resultat.
Ett mycket märkligt kriterium i rankningen är andelen barn i åldern ett till fem år som är inskrivna på förskolan. Skulle det vara ett misslyckande för kommunen att vissa föräldrar väljer att stanna hemma längre med sina barn?
I och med att kostnader är ett kriterium så innebär det att om två kommuner i övrigt har identiska resultat, men den ena kommunen använder sina pengar på ett mindre klokt sätt, så är det den slösaktiga kommunen som kommer hamna högst i rankningen.
Det man noterar när man jämför årets lista med förra årets rankning är att vissa kommuner har förbättrats eller försämrats med långt över hundra placeringar. Det kan ge intryck av att vissa kommunalpolitiker genomfört ett smärre mirakel medan andra kommuner haft en fullständig genomklappning. En mer trolig förklaring är snarare att det inte är några jättestora skillnader mellan kommunerna och då kan även en liten förändring ge stort genomslag på rankningen.
Risken är att vi får en utveckling som statsvetarna Gissur Ó. Erlingsson och Anders Sundell varnade för i en debattartikel i Dagens Nyheter 2013 – ”Rankning dåligt verktyg för kommunal utveckling”. De pekade på att politikers målsättning kan flyttas från att göra det som är bäst för skolan, till att göra det som kommer ge en högre placering på rankningslistorna.
Verkligheten är ofta mer komplex än vad en topplista ger sken av. Så hotas också årets skolkommun, Vellinge, av vite från Arbetsmiljöverket om de inte gör något åt lärarnas höga arbetsbelastning.