Regeringens statssekreterare, de högsta tjänstemännen på respektive departement, har hamnat under lupp. I massmedia granskas tjänsteresor, konferenser och luncher. Slöseri med skattemedel måste synliggöras och stoppas. Samtidigt är det viktigt att kampen mot slöseriet inte övergår i onödigt misstänkliggörande. I bland kan dyra resor vara befogade.
Det är Dagens Nyheter som avslöjat att statssekreterare Erik Bromander åkt på skattefinansierade utlandsresor som ofta skett i samband med ledighet och fritid (24/10). Resekostnaderna är sex gånger högre än hans företrädares. Nästan alla resor har skett i business class, trots att regeringskansliets riktlinjer säger att den billigaste biljetten bör väljas.
Nu ska regeringen granska alla resor. Det är bra. När skattebetalarna står för notan är det lätt att kostnaderna springer iväg. Det finns gott om exempel på politiker och tjänstemän som tappat omdömet, även utanför regeringskansliets korridorer.
För ett par år sedan uppmärksammades att politiker i Staffanstorps kommun rest till en fastighetsmässa i Cannes och låtit kommunen betala både Gammeldansk till frukost och anklever till lunch. Malmö stad kritiserades nyligen när en delegation skickades till musikfestivalen Coachella i Kalifornien under förevändningen att hämta inspiration.
Det är lätt att göra av med pengar som inte är ens egna. Därför behövs tydliga regler för hur skattemedel ska hanteras. Kostnaden för en resa måste vägas mot nyttan. Den som använt skattepengar för eget nöjes skull ska betala tillbaka.
Men det finns en annan sida av myntet. Expressen gjorde nyligen en stor sak av att statssekreterarna åkte på en gemensam resa till Rom. ”Löfvens tjänstemän på konferens för 300 000”, löd rubriken (18/10). Det fick många att se rött. Men kostnaden per person, 10 000 kronor för en konferens över tre dagar, var knappast anmärkningsvärd.
Mikael Sandström, före detta statssekreterare i regeringen Reinfeldt, uppmärksammade saken på sin Facebooksida. ”Denna typ av okunnig och misstänkliggörande journalistik syftar till att sprida politikerförakt och kommer i förlängningen att bidra till att ingen vill ta på sig politiska uppdrag”, skrev han och pekade på att en konferens utomlands sannolikt är enda sättet att samla statssekreterarna utan att någon bokar in egna möten och försöker dubbeljobba.
Det är viktigt att komma åt slöseriet med skattemedel. Men det är också värt att tänka två gånger innan man insinuerar att skattemedel har förskingrats. Det personliga priset för att ta politiska uppdrag, antingen som tjänsteman eller politiker, är högt. Ingen tackar för väl utfört arbete. Långa arbetsdagar och en ständig rädsla för snedsteg hör till vardagen.
Osakliga påhopp får därför resultatet att duktiga och kompetenta människor inte söker sig till politiken. Samtidigt är det där de behövs som mest.