Att reglerna för karensavdrag behöver ses över har blivit uppenbart efter pandemin. Covid-19 ändrade både hur vi organiserar arbete och hur vi ser på sjukdom. Pandemin blottlade även att förhållandena skiljer sig betydligt mellan olika grupper av arbetstagare, samt visade hur stora riskerna är när människor går till jobbet med smitta.
När det gäller arbetskulturen står det nu klart att vi aldrig kommer gå tillbaka till det normalläge som fanns före pandemin. Hemarbete och arbete från distans är här för att stanna. Många arbetsgivare har sett fördelarna med mer flexibelt arbete. Faktiskt får ofta anställda mer gjort när de slipper arbetsplatsens distraktioner. Och för en arbetsgivare som kan skala ned på lokalkostnader finns pengar att hämta.
Därför kommer 8-17-jobben inte att komma tillbaka. Kanske blir det vanliga ett slags mellanting – där arbetstagarna förväntas vara på jobbet två eller tre dagar i veckan. Gemensamma aktiviteter och möten förläggs då till dessa dagar. För den som inte kan närvara finns goda möjligheter att vara med på distans via plattformar som Teams och Zoom.
Just möjligheten att vid behov jobba hemifrån skapar en ny uppdelning av arbetsmarknaden. För många jobb kan fortsatt bara utföras från en särskild arbetsplats. Det handlar om både LO-yrken och tjänstemannayrken. Snickare, städare, maskinförare, poliser, sjuksköterskor, lärare, förskollärare, officerare, präster och piloter. Listan på jobb som inte kan göras hemifrån är lång.
Pandemin har också ändrat kulturen kring hur vi ser på att vara sjuk på jobbet. Före pandemin var det nog få svenskar som aldrig gått till jobbet med 38 graders feber och två Alvedon i kroppen.
Idag ses det mer eller mindre som antisocialt beteende att komma hostig eller snuvig till jobbet. Pandemin har lärt oss riskerna som även vanlig förkylning kan innebära för den som tillhör riskgrupp.
Så nu står vi i en ny situation där förväntningarna om att stanna hemma vid sjukdom är högre men där kanske bara runt hälften av arbetstagarna har möjligheten att jobba hemifrån vid lättare sjukdom. Det blir förstås en orättvisa, precis som Ardalan Shekarabi säger. Regelverken behöver ses över för att bli mer rättvisa. Socialförsäkringar handlar alltid i någon mån om att dela risker.
Med detta sagt måste vi komma ihåg att karensavdrag finns av en orsak. Om det helt saknas konsekvenser för frånvaro kommer den att börja stiga. Det vet vi historiskt från 1980- och början av 2000-talet. Ett nytt regelverk för karens måste därför svara på frågan hur fusket kan minimeras. Ett system som möjliggör fusk kommer nämligen också att uppfattas som orättvist.