"Hur ställer sig Socialdemokraterna i regionen till att de numera har en inriktning som inte går i linje med den nationella energipolitiken?", undrar ledarskribenten.
Det är värt att poängtera att striden aldrig handlat om att vara för eller emot den förnybara energin. Det kan finnas åsikter kring enskilda energislag. Somliga är högst skeptiska till vindkraft. Men det som förenar oss som förespråkar fossilfri energi är att vi vill inkludera kärnkraft i den möjliga mix av framtida energislag, inte motstånd mot förnybara energislag.
Länge har vänstra sidan av politiken varit emot kärnkraft, ju längre till vänster desto större motstånd. Och därför har hela vänstern stretat emot i frågan om att ändra de energipolitiska målen från förnybart till fossilfritt. Högra sidan av politiken kan inte direkt anklagas för att ha varit konsekvent i kärnkraftsfrågan. Men inom de flesta partier i mitten och till höger har det funnits en betydligt större öppenhet för kärnkraft.
Och med tiden har de partier som nu utgör regeringsunderlaget enats i insikten om att Sverige behöver kärnkraften även i framtiden. Som en nödvändig konsekvens av framtida energibehov och av klimatomställningen. Kärnkraften och energipolitiken blev sedermera sannolikt en viktig förklaring till att väljarna släppte fram en borgerlig regering.
Häromveckan kom så ett synligt resultatet av de ändrade maktförhållandena, när riksdagen röstade igenom en budget som innehöll ett nytt energipolitiskt mål för Sverige. År 2040 ska svensk energiproduktion vara helt fossilfri, istället för förnybar. Det innebär inte att det plötsligt kommer byggas kärnkraft, men är ett nödvändigt steg på vägen för att det ska bli möjligt.
Mest noterbart är oppositionens reaktion på beslutet. Där Socialdemokraterna stack ut genom att lägga en följdmotion och meddelade att de var emot en förändring av målet. Det är en viktig signal. Efter att i regeringsställning i åtta år ha drivit kärnkraften mot ättestupan så började partiet och Magdalena Andersson vobbla inför valrörelsen och kom med väldigt motsägelsefulla påståenden om partiets syn på kärnkraft. Men nu synes det ha lugnat sig och man är tillbaka i sin vanliga position som kärnkraftsmotståndare.
Den inställningen märks även i den regionala politiken. I region Kalmar, där Socialdemokraterna fortfarande styr, klamrar de sig fast vid sin fokusering på förnybar energi och ett kärnkraftsmotstånd som kan försämra möjligheterna till investeringar i kärnkraft, inte minst i våra egna trakter.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Även om regionens långsiktiga klimatstrategi talar om fossilfrihet i rubrikform så är det förnybar energi som man vill öka och stimulera. När regionen i våras uppdaterade strategin så fick M, KD och SD igenom några skrivningar om fossilfrihet och kärnkraftsel. Men när de även ville föra in skrivningar om behovet och betydelsen av länets kärnkraftsproduktion blev det stopp av den S-styrda majoriteten. Det är numera tydligt att det bara är en högermajoritet som kan införa genuint fossilfria mål och möjliggöra för mer kärnkraft.
Hur ställer sig Socialdemokraterna i regionen till att de numera har en inriktning som inte går i linje med den nationella energipolitiken? Hur hållbart är det, rent politiskt? Och för klimatet? Och för Sveriges energibehov? Och länets ekonomiska utveckling?