Rimligt att diagnostokiga föräldrar betalar barnens psykvård

Vem ska psykvården vårda, egentligen?

Östergötlands barn- och ungdomspsykiatri (BUP) utreder om barn har ADHD, autism eller andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF).

Med en stram budget kan regionen inte anställa fler psykologer, så BUP-köerna växer. I stället för att vänta 18 månader väljer nu vissa oroliga föräldrar att köpa privata utredningar för tiotusentals kronor, enligt P4.

Ramaskri. Vård ska fördelas efter behov, inte efter pengar.

Regionen är dock bra på att utreda de verkligt utsatta först. 18 månader väntar bara den som BUP prioriterat ned. Och det kanske är okej, eftersom en del av dem nog inte har något där att göra.

I dag har var tionde östgötsk niondeklassare fått en NPF-diagnos av vården, och siffran ökar ganska snabbt. De flesta forskare verkar dock överens om att befolkningens tillstånd inte ändrats markant i grunden, så varför rusar diagnoserna?

En förklaring är ett kunskapen om barns neuropsykiatri ökat och stigmat minskat, vilket gör att fler får rätt vård.

Men delvis lär ökningen bero på att utredningarna innebär svåra gränsdragningar, och att vissa föräldrar trycker på för att få diagnoser på sina barn.

Flumskolans röriga läroplan kräver en självdisciplin och lyhördhet som många barn utvecklar först senare. Särskilt för pojkar kan en NPF-diagnos låsa upp olika sorters stöd.

Moderna föräldrar har också fått lära sig att ta barns känsloliv på stort allvar. När barnen fräst sönder sina dopaminsystem med TikTok-timmar, slutat motionera, hamnat utanför i skolan och tillåtits bli ”hemmasittare” kan en diagnos kanske mildra föräldrarnas uppgivenhet.

Även om man förstår föräldrarnas oro kan det nog vara fel att blanda in psykiatrin för att utreda – och i värsta fall behandla – sådant som är en del av livet.

Finns det något tak för hur många östgötska barn som rimligen kan anses ha så nedsatt neuropsykiatrisk funktion att de behöver vård? Vart femte? Vart tredje? Ofta innebär en ADHD-diagnos trots allt medicinering med amfetamin.

Som barn är man i perioder glad och motiverad, tidvis ledsen och slö, och oftast något grått mellanting. Många minns nog tonåren som särskilt tuffa.

Då behövs struktur, ordning och goda vanor i vardagen. En seg svacka kan kräva drastiska livsstilsförändringar.

En BUP-utredning bekräftar i stället barnet som medicinskt problemfall, med ett stigma som tynger tillvaron oavsett vad läkarna kommer fram till.

Och om föräldrar som nedprioriterats av BUP ändå insisterar på en utredning – och har pengarna – är det väl kanon om de kan kliva ur vårdkön och betala själva.