Det konservativa Torypartiet befäste sin ställning som ett nytt arbetarparti i de lokalval som hölls i Storbritannien förra helgen. De konservativa fortsatte att vinna väljare i mellersta och norra Englands arbetarstäder. Även i Skottland blev Torypartiet näst största parti efter nationalisterna.
Labourpartiet däremot ser ut att vara nära att implodera. Det hjälpte inte att partiledaren Keir Starmer försökte att föra partiet mot en mer patriotisk linje efter åren med radikalen Jeremy Corbyn. Bland annat ska Starmer ha påbjudit att Union Jack skulle finnas med på valmötena.
De flesta bedömare är överens om att det inte är Torypartiets liberala ekonomiska politik som har lockat arbetarväljare. I stället är det Labourpartiets flörtande med identitetspolitik som har skrämt väljare högerut.
De konservativas partiledare Boris Johnson har nu att förvalta förtroendet och förhoppningarna hos de nya väljargrupperna. Risken är annars att dessa går vidare, kanske till ett nationalistiskt parti.
Därför lyssnade många efter sådana signaler i tisdags då drottningen läste upp sitt 67:e ”Queens Speech”, egentligen premiärministerns regeringsförklaring. Ledordet var ”levelling up”. Infrastruktur ska byggas i tidigare eftersatta regioner. Den offentliga sjukvården ska växa. Strukturomvandling ska mötas med möjligheter till karriärbyte mitt i livet. Till detta kommer skärpningar av migrationspolitiken och rättspolitiken, vilket efterfrågas av många arbetarväljare.
Kommer Boris Johnson att lyckas bredda sitt parti? Det beror mycket på hur han kan balansera de nya väljarna med de mer nyliberalt sinnade kärnväljarna i storstäderna. Johnson har redan fått intern kritik för att partiet backar bland urbana väljare i London och sydöstra England.
Johnson är inte den förste liberalkonservative ledare som behöver fundera på hur han ska få arbetarväljare att stanna. Till exempel går det att göra en koppling till de svenska Moderaterna. Fredrik Reinfeldt lyckades i valen 2006 och 2010 locka över socialdemokratiska väljare. Arbetslinjen gjorde att M blev det breda partiet för yrkesarbetande. Det gav partiet stöd hos runt 30 procent av väljarkåren.
Men efter 2010 tappade Reinfeldt arbetarväljare. Samarbetet med Miljöpartiet ledde till en visionär politik som låg långt från vardagsproblemen som diskuteras vid köksborden. Idag har M stabiliserat sig på relativt goda nivåer. Men den grupp väljare man stötte bort i valet 2014 gör samtidigt att det finns ett utmanarparti i SD, och S har kunnat räddat sig kvar vid makten. För Storbritanniens skull får vi hoppas att Boris Johnson är mer framgångsrik.