Informationskriget har pågått länge, och riktas inte bara mot Ukraina. Vi är alla målet. Ryssland för inte bara krig mot Ukraina, utan mot det demokratiska västerlandet.
Ryssland har anklagats för att sedan 2004 ha blandat sig i 27 andra länders inrikespolitik. Ofta utan synbart syfte. Målet har varit oreda. Kaos hos andra är ett känt ryskt utrikespolitiskt verktyg.
Europa har länge varit mål för Rysslands destabilisering genom att sudda ut gränsen mellan fakta och fiktion. Ett arbete som till stor del går ut på att sänka förtroendet för personer eller fenomen Ryssland inte gillar.
Till exempel spreds det inför det franska presidentvalet 2017 rykten som skulle sänka Emmanuel Macron. När skottarna 2014 röstade för att stanna kvar i Storbritannien ifrågasatte ryska valobservatörer resultatet. När estniska myndigheter på våren 2007 började förbereda för flytt av en staty från Sovjeteran slutade estländskt internet plötsligt att fungera.
Ryssland har lagt mycket jobb på att piska upp utvecklingsfientlig opinion i Europa. Studier visar att ryska trollfarmer drivit desinformationskampanjer kring vaccin. Även om tyngdpunkten i dessa varit kritisk, har det även spridits positiv desinformation i syfte att skapa oreda (12/9–18).
Ryska trollfarmer har också drivit kampanjer mot europeiskt modernt jordbruk och mot GMO. Här har rysk statsstödd media bistått med understöd. 2016 kom mer än hälften av de engelskspråkiga artiklarna om GMO från Russia Today och Sputnik. Vinkeln var genomgående negativ (26/2–18).
Även kinesisk media har fört krig mot västerländskt jordbruk. Bland annat genom en köttkritisk ”dokumentär” som SVT visat. Beklagligt nog har de yttringar våra geopolitiska motståndare eftersträvat fått fäste i såväl opinion som media och politik.
Den hämmade produktion detta lett till har inte bara hindrat vår utveckling, det har även minskat vårt inflytande och förmåga att reagera när Ryssland avancerar in i Ukraina.
När ryska Gazprom tidigare i vinter vred åt naturgaskranarna steg priset på både energi och kvävegödsel. Europa får 25 procent av sin gas från Ryssland, och gödselbrist ger i bästa fall avsevärda prishöjningar på mat. I värsta fall hunger.
Givet Rysslands långsiktiga arbete att bromsa Europa är det tveksamt om vi har råd att införa de sanktioner den ryska aggressionen egentligen förtjänar. En fortsatt världsdemokrati kräver alltså att vi slutar gå på desinformationskampanjer, och faktiskt granskar det vi tar till oss och delar vidare. Främst när resultaten är en black om foten för europeisk utveckling. Andra världskrigets slogan att vårdslöst prat kostar liv gäller än idag.