Det var en besviken civilminister som mötte pressen i torsdags. Efter att både Centerpartiet och Kristdemokraterna dragit sig ur förhandlingarna om storregioner står det klart att förslaget saknar stöd i riksdagen. ”Det här är ett svek mot Sveriges kommuner och landsting”, kommenterade Ardalan Shekarabi (S). Men när ministern likt en modern Axel Oxenstierna försökt rita om Sveriges karta har han ignorerat det stora folkliga motstånd som funnits. Det vore lämpligare att tala om en seger för demokratin.
Det är lätt att misströsta för civilministern. De tre stora frågor som ligger på hans bord – regler kring offentlig upphandling, vinster i välfärden och storregioner – hör till regeringens högprofilerade projekt som dock aldrig kommer att röstas igenom i riksdagen. Den senaste förlusten, där regeringen misslyckades med sin ambition att dela in Sverige i sex nya storregioner, är särskilt svår.
Shekarabi gjorde storregionerna till en prestigefråga. På kort tid, och utan förankring i landet, försökte han tvinga igenom förslaget. Smålandspostens ledarsida skriver om ”ritbordssjukan”, viljan att lösa komplexa problem med påtvingade centraliseringar som sägs lösa allting. Sjukdomen blev Shekarabis fall.
”Man har varit oerhörd engagerad i att rita om Sveriges karta, men inte i att flytta makten från Stockholm ut i landet”, sa gruppledaren i riksdagen Anders W Jonsson (C). Liknande tankar hördes från Kristdemokraterna. Dagen innan hade Moderaterna dragit sig ur. ”Vi tycker inte att det är meningsfullt att fortsätta samtalen eftersom regeringen inte på något sätt har försökt gå oss till mötes”, sade Andreas Norlén (M) till SVT Nyheter.
Motståndet har inte bara handlat om hur kartan ritats om, även om den ritats på så sätt så att ett rödgrönt styre skulle säkras i fem av de sex nya regionerna. Det folkliga motstånd som bland annat gett upphov till namninsamlingar och förberedelser till folkomröstningar från Småland till Värmland och hela vägen till Norrbotten, har handlat om oro för att förlora makten över sjukvården.
Men regeringen har bara talat om form, inte om innehåll. Frånvaron av en seriös debatt om sjukvården i Sverige har varit talande. Det är tydligt att just sjukvårdsfrågan är en het potatis för Socialdemokratin. Partiet är traditionellt ledande i frågor gällande välfärden, men har sedan valet 2014 inte talat om sjukvårdens problem. Om planen var att genom en ny regionindelning lägga en våt filt över den komplexa frågan om vårdens tillgänglighet har den misslyckats.
Shakarabi talar nu om att ett ”Stureplansperspektiv” har vunnit för att de borgerliga politikerna i riksdagen inte förstår verkligheten ute i landet. Men då glömmer han att motståndet till storregionerna inte alls har kommit från Stockholm, utan från medborgarna i resten av Sverige. Att deras röster till sist blivit hörda är en seger för demokratin.