En av dem som önskar en sådan utveckling är kommunstyrelsens ordförande i Mariestad, Johan Abrahamsson (M). Det blev stor nyhet när Abrahamsson i en debattartikel i Mariestads-Tidningen (9/12) efterlyste namn och bild på dem som begår narkotikabrott. Utspelet väckte uppseende då Johan Abrahamsson inte är vilket kommunalråd som helst. Han är också förbundsordförande för Moderaterna i hela Västra Götaland, och därmed en inflytelserik M-politiker.
Johan Abrahamsson säger i en intervju i Expressen/GT (9/12) att grundproblemet han ser i Sverige är att personer som begår brott döms till för milda påföljder. Han vill att rättspolitiken skiftar fokus, från brottslingarnas rättigheter och till brottsoffrens upprättelse. Det är därför som tidningarna ska informera om vilka som begått brott.
Många håller med om att brottslingar ofta får för låga straff i Sverige. Men frågan är om det är lämpligt att pressen ska kompensera för att domstolarna dömer ut låga straff.
För det är hos den dömande makten som problemet ytterst hör hemma. Lagstiftaren, riksdagen, har visserligen röstat igenom flera straffskärpningar. Men den rådande rättsdogmatiken i Sverige, synen som domstolarna har på straff, leder fortfarande till att många grova brott får iögonfallande milda påföljder.
Det finns flera principer i hur domstolarna dömer som förtjänar att kritiseras. Till exempel att fängelse som påföljd ska dröja till dess att en person åkt dit vid flera tillfällen. Eller att det med automatik ska bli straffrabatt när en brottsling gjort sig skyldig till en serie brott. Det grundläggande antagandet som lyser igenom är att fängelsestraff ska undvikas så långt som möjligt.
De låga straffen skickar märkliga signaler och urholkar förtroendet för rättsstaten. Kritiken har under senare år inte bara kommit från polis och åklagare, utan också från kriminalvård och en del kriminologer.
Det är därför mot attityden hos den dömande makten som oroliga politiker bör opinionsbilda, och inte mot lokaltidningarna. I sammanhanget kan det tilläggas att Moderaterna inte har varit särskilt framgångsrika i att verka för mer normala straff vid grova brott. Journalisten Lasse Wierup som skrivit om organiserad brottslighet har kommenterat Alliansåren, då Moderaterna hade justitieministerposten, som åtta förlorade år.
Kan det vara så att Moderaterna ser hårdare straff som en enkel fråga att locka väljare med, men en alltför mödosam fråga att verkligen orka jobba med då man väl fått väljarnas förtroende?
Svensk press är generellt försiktig med att publicera namn och bild på personer som begått brott. Undantaget är just politiker och andra makthavare. Det grundar sig i att pressen i demokratin ser som sin uppgift att granska makten, men inte att bidra till bestraffning. Så bör det förbli.