Allt eftersom har landets museer ocksĂ„ börjat stĂ€nga hela eller delar av verksamheterna för att undvika smittspridning â sĂ„som VĂ€rmlands museum, VĂ€sterviks museum och flera stora museer i Stockholm. TrĂ€ngseln av krisande kulturverksamheter blir bara större, och risken Ă€r stor att mĂ„nga inte lyckas hitta andra intĂ€ktskĂ€llor Ă€n att ropa pĂ„ bidrag frĂ„n staten.
De som sÀnt ut nödrop om en krisande ekonomi Àr flera Stockholmsmuseer, som Vasamuseet och Nordiska museet, men ocksÄ bland annat Gotlands museum. Gemensamt för dem Àr att de till stor del Àr beroende av biljettintÀkter frÄn besökare. Det Àr i vanliga fall en styrka som gör dem mer sjÀlvstÀndiga frÄn politiskt inflytande, men blir nu en black om foten.
Precis som för mÄnga andra som drabbats av smittskyddsÄtgÀrderna kan statligt stöd i nÄgon form vara nödvÀndigt för att museer och kulturutövare ska överleva. DessvÀrre tycks viljan att sjÀlva försöka tjÀna pengar, sÄ gott det gÄr, vara som bortblÄst. MÄnga av de som faktiskt lyckas nÄ ut till publiken pÄ andra sÀtt gör misstaget att inte ta betalt.
Medan till exempel Gotlands museum hittar lösningar genom att arrangera fler stadsvandringar har mÄnga andra, sÄsom Nordiska museet, börjat erbjuda webbaserade visningar. Samma lösningar anvÀnds Àven av flera andra kulturutövare och scener, men de flesta gör det utan att ta nÄgot betalt av den som tittar. Goda initiativ för att nÄ ut till en publik har dÀrför ingen inverkan pÄ de intÀktshÄl som utebliven biljettförsÀljning orsakar.
Att öppet material pÄ internet Àr en dÄlig affÀr blev en dyrköpt lÀxa för mÄnga svenska dagstidningar. Kulturutövarna och museerna gör bÀst i att inte gÄ i samma fÀlla innan samma insikt nÄr dem. I synnerhet de som ocksÄ vÀdjar till staten om extra stödpengar. Det sticker sÄledes i ögonen att till exempel Nordiska museet och Kungliga Operan nu fÄr sina statliga bidrag utbetalda tidigare, samtidigt som bÄda lagt ut visningar och förestÀllningar pÄ internet som kan ses utan kostnad.
Visst Ă€r det rimligt att mĂ„nga kulturupplevelser inte Ă€r desamma pĂ„ en skĂ€rm som om de beskĂ„das pĂ„ plats. Det betyder dock knappast att de Ă€r utan vĂ€rde digitalt, men det Ă€r vad det obefintliga biljettpriset signalerar. Att flera stora aktörer i kulturbranschen lĂ€gger ut gratismaterial gör det dessutom svĂ„rare för mindre utövare att ta betalt för sitt webbmaterial. Ăven om betalningsviljan finns hos den hemmasittande publiken lĂ€r mĂ„nga vĂ€lja det kostnadsfria framför det avgiftsbelagda.
Att begÀra en mindre summa i betalning lÀr leda till nÄgot fÀrre tittare, men samtidigt en viktig inkomstkÀlla. Och med instÀllda resor och fÄ andra möjliga aktiviteter finns det mÄnga som sitter hemma med nöjespengar över. Det vore förvÄnande om dessa mÀnniskor plötsligt skulle avskrÀckas av en mindre avgift för en kulturupplevelse.