Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima menar till exempel att det var polischefer runt om i landet som skapade ”en häxbrygd” då de tillät Paludans provocerande demonstrationer i områden där det bor många muslimer (SVT 20/4).
Det är förmodligen sant att det kan ha begåtts misstag i bedömningen av några tillstånd. Men samtidigt har Sverige en grundlagsskyddad yttrandefrihet där kritik av religion ingår. Lagen gör inga undantag för vissa religioner eller för vissa orter. Vill de som kritiserar polisen ändra på grundlagen? Det vore onekligen ett bakslag för det öppna samhället. Kanske har en sådan anpassning redan börjat att ske.
I människans naturliga stadium finns ingen yttrandefrihet. Särskilt inte när det handlar om religion. I jägar- och samlarsamhället kommer individen som ifrågasätter stammens schaman sannolikt att dödas. Det har tagit många århundraden av konflikt för att komma till en punkt där det är tillåtet att kritisera, ifrågasätta och förlöjliga religion. De sista resterna av hädelsebrott togs bort ur lagstiftningen på 1970-talet i Sverige.
Frågan är hur länge den ordningen kan bestå. Hädelsebrottet avskaffades i ett homogent kristet samhälle. Det är ingen tillfällighet. Idag finns det fler religioner i det svenska samhället och en av dem – islam – accepterar inte religionskritik.
Det står inte i någon lag, men i praktiken innebär radikala gruppers beredvillighet att ta till våld i religionens namn redan en inskränkning av yttrandefriheten i Sverige. Världskulturmuseet fick ställa in en visning av konstnären Elisabet Olsson Wahlins konstverk där homosexualitet skildrades i muslimsk kontext. Konstnären Lars Wilks var tvungen att leva som flykting i sitt eget land efter att han tecknat profeten Muhammed som rondellhund. Internationellt förekommer hela tiden våld mot människor som kritiserar islam. Attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo är det blodigaste exemplet i Europa. I Mellanöstern förföljs och mördas människor så gott som dagligen för att ha retat religionens uttolkare.
Det är den samtida kontext som påskens kravaller utspelade sig i. Många kommentatorer har noterat att upploppen kunde ha utlösts av nästan vad som helst. Men det som faktiskt utlöste dem den här gången var ryktet om att någon skulle bränna en koran. Att bränna en helig skrift må vara en avskyvärd handling. Men den är i Sverige inte straffbar eller förbjuden.
Att lägga skulden på polisen för att de följer lagen är därför orättvist. Demokratin bygger på yttrandefrihet och rätten att kritisera religion är en central del av yttrandefriheten. Om polisen skulle neka tillstånd till alla demonstrationer som riskerade att förarga skulle yttrandefriheten vara avskaffad.