Trots det har Centerpartiet hållit fast vid hjärtefrågan och förhandlat in reformen i regeringens budgetproposition. Vad få hade räknat med är dock att reformen också skulle blåsa liv i flera riksdagspartiers vilja att samarbeta.
Vänsterpartiet har sökt stöd hos Moderaterna och Kristdemokraterna för att tillsammans stoppa de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga. Därtill har Sverigedemokraterna meddelat att partiet stödjer Vänsterns initiativ. Oavsett hur detta slutar är det tydligt att olika partier hyser agg mot olika delar av skattereformen. Om en riksdagsmajoritet är emot sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga är det också rimligt att den faller.
Problemet är inte själva sänkningen av arbetsgivaravgifter, vilket i sig är något positivt som underlättar för företagen. Men att peka ut vissa samhällsgrupper – i det här fallet unga mellan 19 och 23 år – som exklusivt ska få ta del av sänkningen blir i stället samma form av sociala ingenjörskonst som Socialdemokraterna gjort sig känt för. Det blir därför knappast en seger för C att få igenom den typen av skattesänkning.
När staten på det här viset försöker styra företag att anställa en viss grupp personer blir det bara krångligare för arbetsgivarna. Även om över 100 000 unga har skrivit in sig hos Arbetsförmedlingen sedan i våras (DN 23/9) måste det viktigaste vara att underlätta för företagen att över huvud taget anställa och växa. Ingen arbetsgivare ska behöva göra taktiska avvägningar för att få ta del av skattesänkningar. Detta gynnar i längden också de unga.
KD har klokt nog vänt sig emot januaripartiernas sänkta arbetsgivaravgifter för unga, med hänvisning till reformens ineffektivitet (DI 24/9). Men det förslag som partiet lägger fram i stället, i ett åtgärdspaket för att stimulera anställningar (18/9), går i precis samma fälla. KD vill införa ett tillfälligt stöd som ska motsvara hela arbetsgivaravgiften – men bara till företag som anställer någon som blivit arbetslös under coronapandemin.
Varför KD tycker att det är bättre att företag anställer någon som nyligen blivit arbetslös, i stället för någon som varit utan jobb länge, är oklart. Även i det förslaget går den politiska inriktningen före företagens behov och frihet. Till detta kommer den tillfälliga höjningen av a-kassan, som blir kvar i minst två år, som minskar söktrycket till lediga jobb. Inget av detta underlättar för företagen att helt enkelt anställa den som är bäst lämpad, utan att riskera att gå miste om en skatteförmån.
Skattesänkningar är principiellt riktiga, eftersom de tillåter människor och företag att behålla mer av sina egna pengar. Men reformerna måste också vara enkla att förstå och allra helst generella. Annars gör skattesänkningar, såsom sänkta arbetsgivaravgifter, bara livet ännu snårigare för redan hårt ansatta företag.