Tio miljarder kronor. Så mycket skulle statskassan kunna gå plus om den statliga inkomstskatten och värnskatten avskaffades. Samtidigt visar varken regering eller opposition något större intresse för att göra något åt det.
Ideologiska uppfattningar som inte är förankrade i verkligheten ges företräde i politiken och resultatet är förödande. Att göra en klassresa genom att arbeta sig upp till en högre inkomst är svårt när skatten ständigt höjs.
Det är Jacob Lundberg, doktorand i nationalekonomi vid Uppsala universitet, som räknat ut att Sveriges inkomstskatter passerat gränsen för när höjd skatt inte längre ger höjda skatteintäkter (Ekonomisk Debatt 7/2016).
Till sin hjälp har han använt den så kallade Lafferkurvan, döpt efter nationalekonomen Arthur Laffer. Resonemanget kan tyckas paradoxalt, men är högst logiskt. Förr eller senare, när skatten på nästa intjänade krona blir för hög, kommer människor att dra slutsatsen att det inte är värt ansträngningen.
Man kan själv göra ett tankeexperiment. Om skatten höjs till 60 kronor på nästa hundralapp, vilket är den högsta marginalskatten i Sverige, är det värt att jobba en timme extra och ta hem de 40 kronor som blir kvar?
De flesta skulle säga nej. När mer än hälften av inkomsten går bort i skatt anses det inte värt att jobba mer. Det är därför ett avskaffande av de högsta skatterna skulle ge högre skatteintäkter. Det skulle bli värt mödan att jobba en timme till.
Det är inte bara Krösus Sork som drabbas av de högsta inkomstskatterna, utan var tredje heltidsarbetande. 37 procent av alla barnmorskor, 43 procent av alla poliser och 62 procent av alla gruv- och bergarbetare betalar minst 20 procent extra i statlig inkomstskatt.
När finansminister Magdalena Andersson (S) talar om att de rika ska vara med och bidra till välfärden saknar hon därmed förankring i verkligheten.
Man kan fråga sig vad som händer i ett land där vinsten av att anstränga sig ständigt blir mindre. Där barnmorskor och poliser beskattas som om de vore mångmiljonärer.
I praktiken innebär de svenska inkomstskatterna att klassresor, baserade på lönearbete, inte är möjliga. Det räcker inte med att vara bäst på sitt jobb och stanna en timme längre än alla andra. Sannolikt är ett bra startkapital från föräldrarna i kombination med klipp på bostadsmarknaden det bästa sättet att tjäna en bra slant.
De som vill avskaffa de högsta inkomstskatterna anklagas ofta för att vilja gå de besuttnas ärenden, vilket får många borgerliga politiker att dra öronen åt sig.
Även under regeringen Reinfeldt var man tydlig med att man inte ville ta bort värnskatten, som är den allra högsta inkomstskatten. Detta trots att det skulle ge mer pengar till statskassan.
Det är dags för borgerligheten att utforska sin egen Lafferkurva: Hur länge ska vänstern få diktera villkoren innan det är dags att lyssna på ekonomerna?