Folkhälsomyndigheten skriver i en ny rapport att sprututbyte för narkomaner bör införas i hela Sverige för att motverka spridningen av hepatit C och hiv. Frågan har debatterats i 30 år. Under tiden har många missbrukare smittats av livshotande sjukdomar.
Ungefär 45 000 svenskar har hepatit C och sprutnarkomaner svarar för i stort hela smittspridningen. För att göra något åt detta har sprututbytesprogram upprättats i Stockholm, Malmö, Lund, Helsingborg, Kalmar och Kristianstad. Men på andra håll stretar politikerna mot. Man menar att forskningsläget inte är entydigt och att det vore fel att förse missbrukare med redskap som kan leda till döden.
På ett principiellt plan är det svårt att motivera att skattepengar ska gå till att förse narkomaner med sprutor. Å andra sedan finns det redan många orimligheter skattepengar går till, av vilka många inte syftar till att stoppa människor från att bli sjuka. Politikernas krumbukter beror sannolikt på att signalpolitik är ett populärt verktyg samt att politiker verkar i ett större sammanhang än exempelvis läkare.
Sverige har bland Europas strängaste narkotikalagstiftningar. Att förse missbrukare med sprutor kan uppfattas som dubbelmoral. Missbruksutredningen från 2011 hittade dock inga bevis för att sprututbyten skulle leda till ökat narkotikamissbruk. Samma utredning rekommenderade att sprututbyten bör vara tillgängligt på alla platser i landet där det finns behov av att minska smittspridning.
I Malmö och Lund finns sprututbytesprogram sedan 1980-talet. Socialstyrelsens utvärderingar pekar på radikalt minskad smittspridning av hiv och hepatit C. Erfarenheter från Finland, som likt Sverige har en restriktiv narkotikapolitik, visar på liknande resultat.
Mest önskvärt vore ändå att komma åt smittkällan. Vad gäller hiv finns det som bekant inget vaccin eller fullständigt botemedel. Vaccin saknas också för hepatit C, men nyligen har effektiva botemedel nått marknaden. Problemet är att det kostar drygt en halv miljon kronor att bota en sjuk med de nya läkemedlen. På grund av de höga kostnaderna får bara de svårast sjuka behandling. De obehandlade utgör fortsatt en smittorisk.
Enligt smittskyddslagen ska läkemedel mot allmänfarlig sjukdom vara kostnadsfria för patienten. Om alla med kronisk hepatit C i Sverige skulle behandlas landar notan på ungefär 23 miljarder kronor, vilket är mer än budgeten för läkemedel som landstingen får från staten årligen. Det är dessvärre orimligt.
I takt med att fler läkemedel når marknaden kommer priserna att gå ner. Hur snabbt det kommer att ske går dock inte att säga. Därför vore det ur ett samhällsekonomiskt hänseende vettigt att göra vad som går för att begränsa smittspridningen. Fler sprututbytesmottagningar skulle också bespara missbrukare en del av deras lidande samt fungera som en första myndighetskontakt i en längre rehabilitering bort från missbruket.