"Det Àr inte svÄrt att se att Mauss teori har sina poÀnger Àn idag, nÀr man betraktar vÄrt utbyte av julklappar. Den som fÄr en klapp av en slÀkting, som man sjÀlv inte har gett nÄgot till, blir snabbt obekvÀm."
Socialantropologen Marcel Mauss skrev klassikern GĂ„van 1923. Han menade att en gĂ„va aldrig kunde vara fri för givare eller mottagare. Alla gĂ„vor bĂ€r pĂ„ en mening och gĂ„vor krĂ€ver i regel reciprocitet â att de Ă„tergĂ€ldas. I ett samhĂ€lle har var och en ett ansvar att ge, men ocksĂ„ att ta emot, samt att Ă„tergĂ€lda gĂ„van. GĂ„vorna genererar och förstĂ€rker sociala relationer. Den som bryter mot traditionen genom att inte ta emot en gĂ„va förnekar ocksĂ„ relationen. Och att inte Ă„tergĂ€lda en gĂ„va gör att man tappar i social status.
GÄvan Àr pÄ sÄ vis enligt Mauss inte bara en ekonomisk transaktion och inte bara en altruistisk handling. Det Àr en meningsbÀrande praxis som bidrar till att hÄlla ihop samhÀllet och reproducera kulturen.
Det Ă€r inte svĂ„rt att se att Mauss teori har sina poĂ€nger Ă€n idag, nĂ€r man betraktar vĂ„rt utbyte av julklappar. Den som fĂ„r en klapp av en slĂ€kting, som man sjĂ€lv inte har gett nĂ„got till, blir snabbt obekvĂ€m. Det ömsesidiga givandet mĂ„ste ofta struktureras upp pĂ„ förhand. Ăven barnen lĂ€r sig snabbt och granen fylls av teckningar och pyssel som motgĂ„vor.
Det Àr dock inte bara de nÀrmaste som vi ger till i juletid. Omtanken om de som har det tufft resulterar inför julen i en flora av enskilda initiativ. Lokalt har det bland annat resulterat i tak över huvudet och omsorg över de som saknar bostad, samt insamling av julklappar till familjer som har svÄrt att bekosta det sjÀlva.
Det ideella givandet kan synas motsĂ€ga Mauss, som frĂ€mst studerade gĂ„vor i smĂ„ traditionella samhĂ€llen, dĂ€r givare och mottagare alltid har en personlig relation. Men med en vĂ€lvillig tolkning av Mauss teori, sĂ„ skulle den kunna inkludera Ă€ven det indirekta givandet, dĂ€r det finns en privat eller ideell mellanhand mellan givare och mottagare. Ăven i dessa fall kan man tĂ€nka sig att gĂ„vorna förstĂ€rker vissa drag i relationen och kanske den sociala hierarkin, mellan givare och mottagare, nĂ€r givandet inte Ă€r ömsesidigt.
De senaste Ären har allt fler valt att köpa vÀlgörenhetsjulklappar i form av gÄvokort. "Men framför allt har Àven de ideella gÄvorna en stark symbolisk betydelse. Och förstÀrker inte bara givarens status utan ocksÄ kulturella vÀrderingar sÄsom att vi tar hand om varandra. Och att alla Àr vÀrda en god jul", skriver ledarskribenten.
Men framför allt har Àven de ideella gÄvorna en stark symbolisk betydelse. Och förstÀrker inte bara givarens status utan ocksÄ kulturella vÀrderingar sÄsom att vi tar hand om varandra. Och att alla Àr vÀrda en god jul.
GÄvorna till ideella organisationer i Sverige uppgÄr till tiotals miljarder varje Är och ökar över tid. Dessutom finns orÀkneliga privata initiativ som omfördelar vÀrden dit de behövs som mest.
Det tuffa ekonomiska lÀget synes inte ha begrÀnsat svenskarnas vilja att bidra. Lokalt, nationell och internationellt pÄgÄr givandet hela tiden. MÀngder med initiativ, mÄnga med effektiva resultat, sker med Ukraina som mottagare. Det samlas in förnödenheter till civilbefolkningen, militÀr utrustning, pengar och ambulanser som sedan transporteras dit de behövs.
"Julen och Marcel Mauss pÄminner oss om att staten inte har ensamrÀtt pÄ resursfördelning och omtanke. Och att samhÀllet alltid Àr större Àn staten", skriver ledarskribenten.
Civila organisationer och privata initiativ har avsevÀrt bÀttre förmÄga Àn staten att snabbt anpassa insamlingar till behov som uppstÄr. Och framför allt sker dessa omfördelningar pÄ ett för givaren meningsfullt sÀtt. Det hÀr Àr egentligen det mest naturliga givandet, utifrÄn hur vi mÀnniskor fungerar, inte statlig omfördelning.
Staten har dock av tradition sett med misstÀnksamhet pÄ enskildas givande. Och försöker minska konkurrensen frÄn den privata resursfördelningen med skatter och andra hindrande regelverk.
Julen och Marcel Mauss pÄminner oss om att staten inte har ensamrÀtt pÄ resursfördelning och omtanke. Och att samhÀllet alltid Àr större Àn staten.