Ledare: Statistiken bakom gymnastiken

Liksom ordet gymnastik härstammar det från grekiskans gymnos, som betyder naken. Med tiden inkluderades även den andliga fostran i gymnasiet. Och en lagom mängd kläder. Idag är det inte bara gymnasisternas kroppar som döljs, utan tyvärr också relevanta siffror om skolan.

Nyheten från Skolverket om att allt fler gymnasieelever på nationella program klarar att ta examen spreds i många medier. Andelen har ökat stadigt under lång tid och gick det senaste året upp från 76,1 till 76,6 procent. Färre medier skrev dock om att förhållandena är de omvända för introduktionsprogrammet, med eleverna utan tillräcklig behörighet eller språkförmåga. 

Tre fjärdedelar tar examen enligt plan efter tre år på de nationella programmen. Efter fem år har fyra av fem erhållit examen. Men av de som påbörjar introduktionsprogrammet är det endast sju procent som får examen efter tre år. Och efter fem år saknar fortfarande fyra av fem av dessa elever examen.  

Det gäller att se hela bilden innan man börjar glädjas åt, eller sörja, en utveckling. Och här finns all anledning att sörja. Introduktionsprogrammen låser in elever i ett system där mycket få går vidare till ett nationellt program. Varje år producerar gymnasieskolan cirka 30 000 elever som aldrig tar examen och som spottas ut i samhället med små chanser till jobb och påtaglig risk för långvarigt utanförskap. 

Det kan inte kallas för något annat än ett haveri. Och det är exakt vad Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas riksförbund, kallat det. Förbundet har föreslagit att introduktionsprogrammen läggs ned och att en ny skolform införs där elevgrupperna inte separeras och planerna för att nå behörighet individualiseras. 

Även om vi bortser från introduktionsprogrammets deprimerande siffror och endast fokuserar på de nationella programmen så döljs det även här bekymmersamma siffror. 

Av döma av VT:s intervju med gymnasiechefen synes denne inte så intresserad av att tala om Skolverkets statistik, avseende andelen med examen efter tre till fem år. Istället presenteras egen statistik med en mätperiod utan tydligt slut. Det finns säkert skäl för skolan att föra denna statistik. Men utan tydlig mätperiod går den inte att jämföra med resten av landet. 

En förklaring till att man ogärna vill göra den jämförelsen kan vara att siffrorna för Västervik har rasat med fem procentenheter från 2017 till 2019. För två år sedan gick knappt 80 procent ut gymnasiet med examen på de nationella programmen. Året efter var siffran under 79 procent. I år hamnade den på 75 procent. 

Det är fortfarande inga katastrofsiffror att tala om, jämfört med resten av riket. Med det är en utveckling åt fel håll. Som dessutom sker samtidigt som siffrorna i riket går i motsatt riktning. Och jämfört med övriga Kalmar län så går man från att ligga runt genomsnittet till att halka ned till bottenligan. 

Möjligen finns det förklaringar som gör att det saknas skäl att oroas över utvecklingen. Men om detta vet vi ingenting eftersom gymnasiechefen hellre pratar om hemmagjord statistik istället för Skolverkets siffror. 

Låt oss gärna gymnastisera med statistiken. Den är värd en offentlig diskussion där siffrorna får betydelse. Men för att kunna ge mening åt såväl medborgare som beslutsfattare får inte siffrorna döljas eller jämföras med sådant som inte är jämförbart. Gymnasiets siffror behöver presenteras lika naket som antikens gymnasister. 

Ledare