Moderaternas fokus på privatiseringar har kommit till vägs ände. Detta uttryckte Anna Kinberg Batra (M) som nu är partiordförande och då var gruppledare i riksdagen, i en debattartikel i Dagens Nyheter (16/12 2012), tillsammans med dåvarande finansmarknadsminister Peter Norman (M).
Om svenska staten ungefär vid den tidpunkten hade sålt de statliga bolagen och placerat pengarna på börsen skulle Sverige i dag ha varit omkring 500 miljarder kronor rikare, menade Stefan Fölster, adjungerad professor vid KTH och vd för Reforminstitutet, på ett seminarium om statligt ägande anordnat av tankesmedjan Timbro nyligen. Poängen var att värdet i de svenska statliga bolagen har legat ganska stilla de senaste åren. Styrningen har inte varit tillräckligt effektiv.
Häromveckan omskrevs det att utdelningarna från de statliga bolagen förra året var de lägsta sedan 2005 (DN 27/8). LKAB pressas av de låga malmpriserna och Vattenfall har en ansträngd situation på grund av de låga elpriserna, men även på grund av den omskrivna förlustaffären med nederländska Nuon 2009.
Efter Nuon-affären, men också efter Telia Soneras korruptionsskandaler, har den statliga ägarstyrningen debatterats. Trots uppmärksamheten kring bristerna i den statliga ägarstyrningen djupnade inte debatten om vilka verksamheter det är rimligt att staten äger och varför. Kanske berodde det på att den förra regeringen helst inte ville tala om Nuon, eller på att Moderaterna lagt om sin ägarpolitik.
Inte heller den liberala tankesmedjan Timbro hade den principiella och långsiktigt viktiga debatten om statens marknadsinblandning i fokus när de statliga bolagen diskuterades. Ingången på seminariet var istället tankesättet ”om man nu ska ha statliga bolag ska man åtminstone förvalta dem väl”.
Ett sätt att stärka styrningen vore att snegla på hur Riksbanken är förvaltad, som en institution under riksdagen, oberoende av regeringen. Det statliga ägandet av kommersiella bolag skulle lämpligen ske genom ett oberoende så kallat holdingbolag, enligt Stefan Fölster och Dag Detter som skrivit den internationellt uppmärksammade boken The Public Wealth of Nations (Palgrave/Macmillan, 2015). Detta föreslogs även av Ägarutredningen i mars 2012, men genomfördes inte.
De ekonomiskpolitiska talespersonerna Erik Ullenhag (FP) och Emil Källström (C), som deltog vid Timbro-seminariet, menade emellertid att de var öppna för en sådan modell. Hoppfullt nog var de båda än mer intresserade av att föra diskussionen om vad staten ska äga och inte. Ullenhag förde också på tal vad offentligt ägande får för långsiktiga effekter på en ort när kommunen driver verksamheter såsom gym och annat, och då konkurrerar med företagare.
På det området har privatiseringar definitivt inte nått vägs ände. Samtidigt behöver politikerna fundera över hur de längs med vägen tar ansvar för en effektiv styrning. För som Fölster påpekade är en väl skött förvaltning också en förutsättning för att genomföra en ansvarsfull privatiseringsprocess.