Den humanitära delen är den mest omfattande Sverige hittills skickat. Den militära delen är med sina tre miljarder kronor större än de åtta föregående militära stödpaketen tillsammans.
Det humanitära stödet omfattar 720 miljoner kronor och ska med bland annat filtar, mat, sanitetsutrustning och värmekällor hjälpa de sämst ställda i Ukraina och Moldavien att överleva vintern. Det går också tio miljoner kronor till minröjning, samt 110 miljoner kronor till Ukraine Green Recovery Programme. Syftet med senare ska vara att vid återbyggnationen av Ukraina skapa ett grönt samhälle med grön ekonomi, men programmet beskrivs med så många intet förpliktigande värdeladdade ord staplade på varandra att varje vaken makthavare borde dra öronen åt sig.
Det militära stödpaketet beräknas innehålla kompletta system för luftförsvar, samt ammunition till ytterligare ett sådant system. Vi kommer också sända personterrängbilar, personlig utrustning inklusive vinterutrustning och kroppsskydd, riktmedel, tält och maskeringsnät. Det är bra.
Det finns egentligen bara två saker som fattas i regeringens stödpaket – NLAW och Archer. NLAW är en svenskutvecklad pansarvärnsrobot som tack vare att den detonerar där skalet är som tunnast framgångsrikt bekämpat ryska stridsvagnar i Ukraina. Nu sänder förvisso Nato 17 000 NLAW under den närmsta veckan, så regeringens besked är ingen katastrof.
Archer är en 155-millimeters artilleripjäs som av vissa kallas slagfältets konung. Det går förvisso att resonera kring att svenskt artilleri länge varit underdimensionerat och vi kommer behöva pjäserna vid ett eventuellt anfall mot oss, och att ett sådant bistånd rimligen innebär att vi står med sänkt förmåga. Men, om det nu skulle vara så att även Sverige står inför ett väpnat angrepp ska vi minnas att de ryska soldater som stupar i Ukraina inte längre kan anfalla Sverige. I scenariot att Sverige är aktuellt för anfall går vår front just nu i Ukraina. Den fronten ska i så fall hållas med alla till buds stående medel. Inklusive Archer.
Det är också så att Archer lite grovt sammanfattat är att kanondelen från en Haubits monteras på ett dumperchassie. Förarhytten är förvisso modifierad, men det är likväl relativt enkla och snabbtillverkade system som sätts samman.
Ett ytterligare argument för att Archer hade kommit väl till pass i Ukraina är att det finns mycket som talar för att ukrainarna är framgångsrika i att snabbt mäta in målkoordinater. Detta gör att Archers förmåga att snabbt omgruppera, alltså packa ihop, flytta och ställa upp på nytt ger väldigt goda möjligheter till effektiva träffar och minskad möjlighet för ryssarna att slå ut pjäserna.
Det finns alltså få, om ens några, argument mot att sända Archer till Ukraina. Däremot finns många starka skäl för. Regeringen bör därför snarast komplettera stödet med att sända Archer till Ukraina.