Det pågår en inflammerad strid om ett vattenkraftverk i Långforsen. Jämtkraft, som Östersunds kommun huvudäger, vill bygga ut ett kraftverk från 1918 i en skyddad vattensträcka, trots att det kan ge så liten effekt som ett halvt vindkraftverk. Tvisten förs i domstol med bland annat Kammarkollegiet och ideella organisationer som motparter.
Tvisten är ganska typisk för vad som håller på att hända inom svenska vattenkraft. Det pågår ett antal processer runt om i landet där vattenkraften nu ifrågasätts ur miljöperspektiv, vilket är en följd av att EU:s vattendirektiv genomförs och att miljöorganisationer fått talerätt. Kraftbolagen, ivrigt påhejade av miljörörelsen, har länge drivit myten om den gröna vattenkraften. Så är det dock inte i praktiken, av landets drygt 2000 vattenkraftverk har knappt tio procent omlöp för fisk och andra vattendjur.
Varje kraftverksdamm från åarnas små byakvarnar till de stora älvarnas jättedammar innebär stora ingrepp i den lokala miljön, naturligtvis estetiska med torrlagda och sterila vattenfåror men även biologiska då hela biotoper kan ha försvunnit. Särskilt för fisken är kraftverken dödsfällor, i den mån vandringsvägarna inte är helt avskurna så strimlas fisk i turbinerna på väg nedströms från lekplatserna. Det sker såväl i åar som älvar.
Samtidigt finns mycket kulturhistoria i vattenbruket. Vattnet har varit en viktig bidragsgivare till vårt välstånd. I jordbrukslandskapet finns längs nästan varje å mindre kvarnar med dammar. I bruksbygderna gav vattnet kraften som krävdes för att processa järnet. Före lastbilarnas intåg flottades timret på älvar och åar som därför rätades och röjdes. Varje ingrepp har lämnat sitt bidrag till nutiden, en del som blödande sår i naturen andra som värdefulla kulturmiljöer som kan vara skyddade av allt från kulturmärkning till världsarvsstatus. Att se och bevara den typen av historiska värden är nog så viktigt i de processer som pågår kring vattnet.
Sverige omvandlas och även om industrin fortsatt bär landet så kommer nya intäktskällor och värderingar fram. Naturen uppfattas inte längre som en slit och släng-resurs utan dess egenvärde skattas högt. Jakt-, fiske- och naturturism växer också sakta till en allt större kommersiell marknad. Sverige har förvisso långt kvar till att kommersialisera naturen på samma vis som exempelvis skett i Norge och Storbritannien, men vill vi kunna attrahera internationell turism spelar vatten och närmiljöfrågor en stor roll.
I avvägningen mellan intressena är det både rimligt och tidsenligt att miljön väger tyngre än tidigare. Det bör idag krävas att samtliga vattenkraftverk och andra fördämningar miljöanpassas och får miljötillstånd. Dock bör staten ta ett omfattande kostnadsansvar där det inte finns kommersiellt gångbara kraftverk som kan finansiera miljöanpassningen. Men i skiftet från den gamla slit och släng-synen på naturen till en ny medvetenhet står Östersunds kommuns vänstermajoritet och försvarar gamla tiders rovdrift på naturen.