I dagarna har det varit tätt mellan valmanifesten. I förrgår (1/9) släppte Alliansen sitt gemensamma manifest och i går (2/9) var det Socialdemokraternas tur. Inget av dem innehåller några större nyheter, men det är nog så viktigt att den politiska viljan för de kommande fyra åren blir konkret.
Det finns i valmanifesten en avgörande skillnad, nämligen det att den som röstar på Alliansen kan vara säker på att politiken genomförs. Stefan Löfven har under sin tid som S-ledare varken kunnat svara på vad han vill göra, eller med vem det ska göras.
Löfven verkar inte förstå det politiska spelet. Han är en skicklig förhandlare, men när fack och näringsliv förhandlar görs det på helt andra villkor. Facken vill i korthet att medlemmarna ska få högre lön, samtidigt som företagen vill ta ut högre vinster. Det finns kompromisser där båda kan vinna, men politiken är i större utsträckning ett nollsummespel där den ena parten vinner på den andres bekostnad. Framför allt ska mediabilden vinnas och det är inte alldeles enkelt. Ta Göran Hägglund (KD) som exempel.
Fastighetsskatten avskaffades på KD:s initiativ. Det var en impopulär skatt, avskydd i breda folklager. Hägglund drev fram dess avskaffande, men belöningen i opinionen har uteblivit. Moderaterna har ensamt fått beröm för regeringens framgångar, förvisso också skulden för dess snedsteg. De tre andra partierna för en anonym tillvaro där bakom. Löfvens tal om ”handslag” och breda överenskommelser visar att han inte är bekant med den delen av politiken. Vilka reformer som ligger partiet varmt och hjärtat och vilka som kan kompromissas med är omöjligt för väljarna att veta.
Alliansens valmanifest är försiktigt, men konkret. Partierna har lärt sig av de åtta regeringsåren. De har i huvudsak skett under krisår, och krisen är långt ifrån över. Det varnade också Fredrik Reinfeldt för och regeringen vill i huvudsak fortsätta bygga upp Sveriges finansiella stabilitet och samtidigt genomföra en storskalig infrastruktursatsning. Det är välkommet, framför allt om det innebär att mark frigörs för bostäder längs vägen, vilket är planen.
Det är inga ideologiska kraftpaket som levererats. Men den stora skiljelinjen går mellan att fyra regeringspartier tillsammans vill fortsätta leda Sverige på en inslagen väg med åtgärder för fler människor i arbete. Men Socialdemokraterna vill gå ensamma till val på en politik de inte kommer kunna genomföra. Vänsterpartiet vill avskaffa vinsterna i välfärden, säkert i hela den privata sektorn om de själva får bestämma. Miljöpartiet vill sätta fullkomligt orealistiska miljömål och avveckla kärnkraften vilket är en dolkstöt i ryggen på den svenska industrin som Löfven vill värna. Därtill kommer frågan om försvaret som de andra vänsterpartierna helst vill se avskaffat.
Efter valdagen kommer Sverige antingen ledas av en trygg allians eller en svajig socialdemokrati.