Försvarsminister Peter Hultqvist (S) och utrikesminister Margot Wallström (S) är nyss hemkomna från en resa till Irak. De återvänder med ett löfte om svensk trupp för att bekämpa IS.
Det är både rätt och viktigt att Sverige förlänger sin insats. Att utbilda kurdiska och irakiska styrkor som befinner sig i frontlinjen mot Islamiska staten är av stor betydelse för både Sverige och världen.
Det rör sig om 35 personer som ska utbilda säkerhetsstyrkor i Irak, men insatsen kan utökas till 120 man om läget förvärras. Den beredskapen borde prioriteras. Sverige, tillsammans med ett 60-tal andra länder, kommer av allt att döma behövas under lång tid i Irak.
Huvudsyftet är att bekämpa Islamiska statens terrorvälde i Irak, Syrien och Kurdistan. Det är bland annat deras framfart som drivit på flyktingströmmen till Sverige och de destabiliserar hela regionen. Innan IS är krossat finns litet hopp om en långsiktig och stabil utveckling. Före det har skett vore det huvudlöst att lämna Irak ensamt med ansvaret för säkerheten i landet.
Insatser i länder i krig är kostsamma. Den svenska insatsen i Afghanistan, som bestod av 350 personer innan man drog tillbaka merparten av personalen, kostade mellan en och två miljarder kronor om året. Men kostnaderna av ett tillbakadragande kan vara än högre, både i liv och i pengar räknat.
Av allt att döma skedde det stora tillbakadragandet ur Afghanistan för tidigt. I januari 2013 fanns där cirka 60 000 amerikanska militärer i landet, två år senaste knappt 10 000. Därefter har säkerhetsläget försämrats snabbt. Därför är det också glädjande att Ekots inrikespolitiske kommentator Fredrik Furtenbach meddelade att regeringen kommer att förlänga även den insatsen.
Att stabilisera länder och regioner långt bortanför vår egen gräns är av yttersta vikt. Inte bara av uppenbara skäl, som att alla människor förtjänar att leva sina liv efter egna mål och inte enligt andras förtryck. Det har också direkta, inrikespolitiska konsekvenser.
De senaste veckorna har det talats mycket om flyktingkatastrofen som når Sverige. De flesta bedömare verkar överens om att dagens system inte klarar av att hantera de nivåer som når oss idag. Det enda sättet att långsiktigt bromsa utvecklingen är att se till att stabilisera mellanöstern och Nordafrika på ett sådant sätt att det är möjligt för människor att leva ett värdigt och tryggt liv där. Så länge det är omöjligt kommer människor att fly till ett bättre och säkrare liv här.
Uttåget ur Irak och inbördeskriget i Syrien lade grunden till IS framfart. Att lämna Afghanistan fick snabbt negativa konsekvenser för säkerhetsläget där. Nu måste alltså båda insatserna förlängas.
Fredsbevarande insatser måste ske långsiktigt. Det är läxan från Irak och Afghanistan. Sverige och våra koalitionspartners bör inte lämna förrän uppdraget är slutfört.