Kritiken mot regeringens förslag om att införa kilometerskatt, eller slitageavgift som det också kallas, har varit hård. Sveriges åkeriföretag, Svensk handel och Skogsindustrin, bland många andra, har opponerat sig mot pålagan eftersom skatten är orättvis och lägger ytterligare bördor på näringslivet och industrin.
Kilometerskatt är ingen ny företeelse i Sverige, 1993 avskaffades den dock. Debatten då handlade om att svenska transporter hade konkurrensnackdelar gentemot utländska. Dessutom menade många att avstånd straffade sig så pass hög grad att storstad fick konkurrensfördelar gentemot landsbygd.
I valrörelsen 2014 förklarade, bland andra, förra statsministern, Fredrik Reinfeldt (M), för nuvarande statsminister, Stefan Löfven (S), att en kilometerskatt är väldigt svår att ta fram, både tekniskt och juridiskt. Löfven å sin sida upplyste Reinfeldt om att han hade fel och menade att en kilometerskatt inte direkt är ”rocket science”.
Föga förvånande var det Löfven som misstagit sig. Infrastrukturminister Anna Johansson (S) tillkännagav regeringens hållning under ett statsbesök i Norrbotten för en tid sedan.
– Avgifterna är för komplicerade att införa på grund av tekniska och juridiska orsaker.
Det blir ingen kilometerskatt och ytterligare straffbeskattning av långa avstånd och tunga transporter under den här mandatperioden, vilket är glädjande. I synnerhet för landsbygden.
I Västervik finns det ingen godstrafik på järnväg att tala om och många företag i kommunen har tyvärr problem med lönsamheten, att addera en straffskatt på transporter och avstånd i Tjust hade för många företag varit spiken i kistan. Det varken gynnar landsbygden eller skapar fler arbetstillfällen.
Konsekvenserna av extra kostnader och osund konkurrens kan bli så allvarliga att företag flyttar från mindre orter till större, eller lägger ner helt och hållet. Likt den framgångsrika färgfabriken i Gamleby. Hur allt hänger ihop på mikronivå är naturligtvis svårt att veta, men om det blir svårare och dyrare att för ett exportföretag att transportera sina varor från en ort som Västervik, jämfört med Stockholm, är det troligt att det får negativa konsekvenser för bygden.
Sverige är ett avlångt land och måste ha en politik som är anpassad för det. Från de flesta platser kan varor inte fördas via järnväg. Det är lastbilstrafiken som till mångt och mycket bygger Sverige. På kontinenten har man, i många fall, övergivit tanken på en kilometerskatt eftersom det straffar avstånd och rurala områden.
Att regeringen har ändrat uppfattning är mycket glädjande och det enda rätta och för en levande landsbygd, mindre glädjande är att regeringen bryter ännu ett vallöfte som riskerar att försvaga förtroende för demokratin i stort – fast väljarna kanske börjar bli vana. Det är ju bara ett i raden av ogenomtänkta vallöften som brutits och åtgärder som inte kommer att genomföras.
Var de fyra miljarder som regeringen hade räknat med som intäkt för straffskatten på vägarna nu ska komma från kan man bara spekulera i. Eventuellt blir det ett till brutet löfte på något annat område, till följd av hård kritik eller faktafel.