Enligt en lokal granskning från Malmös stadsrevision och fackföreningen DIK förekommer bland annat bråk mellan besökare, narkotikaförsäljning och sexuellt ofredande. Det är sådant beteende som inte får förekomma, och i synnerhet inte på ett bibliotek. Social oro och kriminalitet stör både personal och den ordinarie verksamheten.
Situationen i Malmö stämmer överens med hur det ser ut nationellt. I september 2019 förmedlades samma bild i DIK:s rapport om oron och våldet på biblioteken i hela landet. Och på alla former av bibliotek hade den sociala oron ökat sedan 2017, även om det var allra värst på folkbiblioteken. Det är en oacceptabel miljö för personal och andra besökare, men också ett sorgligt missbruk av den öppna kunskapsbank och lugna läsmiljö som biblioteken ska vara.
Ett möjligt sätt att mota bort ren brottslighet och skadegörelse från biblioteken är det tillträdesförbud som redan har utretts. Regeringen planerar att snart lägga fram ett sådant förslag för butiker, som också inkluderades i utredningen, men inte för bibliotek. I stället har Brottsförebyggande rådet fått i uppdrag av regeringen att ytterligare kartlägga ordningsstörningar på bibliotek och även simhallar. Den kartläggningen kan sedan ligga till grund för ett tillträdesförbud.
Även om ett tillträdesförbud troligen skulle minska ren brottslighet är det bedrövligt att det ska krävas en inskränkning av rörelsefriheten för att stoppa kriminellt beteende på bibliotek. Och även om ett förbud skulle få den rena brottsligheten att försvinna kvarstår fortfarande problemen med annat störande beteende som blivit vanligt. Bråka högljutt, spela hög musik eller sova på golvet – det är sådant man bara inte gör på ett bibliotek.
Att vara tyst och lugn på bibliotek ska ingå i de gemensamma sociala koderna. Det är lika självklart som att inte svära framför barn och att inte stå för nära någon i bankomatkön. Hårda tag ska inte behövas. Även den som bara vill gå in och värma sig i den öppna lokalen kan också göra detta utan att störa andra.
Hur den sociala beteendekoden på bibliotek ska rotas hos de som stör i dag går inte att säga. Men det finns åtminstone en möjlighet att arbeta förebyggande genom de många biblioteksutflykter som görs med skolklasser. Kanske bör uppförandenormen betonas ännu mer för de små, samtidigt som de också lär sig det fina med att biblioteken finns och är öppna för alla.
Den enorma möjligheten för alla att läsa, använda internet och låna med sig böcker hem ska inte behöva förloras till personer som missbrukar den viktiga öppenheten. Det måste vara ännu tydligare att så gör man bara inte på ett bibliotek.