UF-företagande entreprenörer är väl värda att uppmärksammas, men den typen av företagande är inte representativ för företagande i allmänhet, menar ledarskribenten.
Nyligen kunde vi läsa om att appbyggande och lintrasetillverkande ungdomar från Västervik kan ta hem priser i nationell konkurrens (VT 15/3).
Kommunen och skolledningen prioriterar. Lärare engagerar. Och näringslivet möjliggör genom att agera rådgivare och bollplank. Det är på det hela taget väldigt värdefullt.
Det behövs fler företag och företagare i Sverige – och i Västervik. I ett samhälle som i stora delar är anpassat till anställningar, och där anställning är det ”naturliga” valet för många, behövs alla goda krafter som kan utmana normen. Att driva ett UF-företag öppnar upp insikter och kunskaper kring vad det innebär att driva företag. Och innebär en rejäl övning i hur man utnyttjar olika kompetenser och personligheter att jobba tillsammans mot samma mål.
Affärsplaner, budget och strategier i all ära. Men företagande handlar till stor del om hårt arbete och ett ständigt testande av vad som fungerar.
”Det är inte alltid enkelt, men helt klart utvecklande. Vissa dagar känns det bara som att vi harvar på och inte kommer någonstans. Men jag tänker att det är en erfarenhet det också. Det kommer aldrig gå spikrakt uppåt i livet, det är en viktig sak att ta med sig”, säger en deltagare (vastervik.se).
Men hur realistiskt UF-företagande än är, så finns det områden där UF-företagen måhända inte motsvarar näringslivets bredd av företag eller hur det vanligaste företagandet ser ut.
Det vanligaste företaget i Sverige är ett enmansföretag. Och ett väldigt vanligt sätt att bedriva det är att hyra ut sin tid för att göra något man kan och som någon annan behöver få gjort. Det är också ett av de, till sin form, enklaste och mest lättstartade affärsmodellerna.
Oavsett om det handlar om att klippa gräs, knacka kod, snickra eller erbjuda konsultationer så är ensamföretagarna näringslivets slitvargar. Sällan uppmärksammade och ofta tagna för givna. Men tillsammans får de näringslivet att fungera, som smörjmedel och kompetensresurs.
Tjänsteföretagen har ökat bland UF-företagen, som en spegelbild av näringslivets utveckling, men synes fortfarande vara relativt få. Rena hantverksföretag eller serviceföretag är svårfunna, trots att de borde vara relativt fördelaktiga att starta och få igång på den korta tiden UF-företagen har på sig. Likaså är det ovanligt med rena säljbolag. För elever med ett intresse på området kan det ge möjlighet att snabbt komma igång och fokusera på att sälja produkter eller tjänster som redan finns på marknaden och som har en efterfrågan.
Möjligen beror de få tjänsteföretagen på att UF-prisgalorna gynnar de innovativa idéerna och produkterna. Eller så vill eleverna i regel passa på att använda tiden till att skapa något eget och något nytt. Möjligen påverkar det att entreprenörerna är så omhuldade i samhället och i mediernas bevakning.
Hur som helst så befinner sig de entreprenöriella företagen i andra änden av komplexitetsskalan. Att vara entreprenör innebär att börja från början, ta risker, bygga nya verksamheter och göra en massa annat än det man skapade företaget för att göra. Entreprenörskapet och att bygga företag är ett yrke och en kompetens för sig självt.
Många ungdomar startar UF-företag vilket är positivt, tycker ledarskribenten. Dock tycker han att UF-företagande borde fokusera mindre på entreprenörsskap eftersom det inte ger en rättvis bild av verkligheten, menar han.
Vi behöver tveklöst entreprenörer. De som känner sig hågade ska såklart ta chansen. Och det är dessutom svårt att inte bli imponerad av de mest innovativa UF-företagen.
Men att driva företag är inte likställt med att vara entreprenör. Och de flesta företag är inte entreprenörsföretag. Det är ett budskap och en insikt som också kan behöva få bättre spridning om vi ska få fler företag.