Jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) meddelade nyligen att regeringen förbereder en nationell handlingsplan där ensamkommande pojkar och nyanlända ska utbildas i bland annat kvinnors rättigheter. Utbildningsinsatserna ska också omfatta exempelvis hedersvåld.
Ministern vill inte koppla samman den nationella handlingsplanen med den senaste tiden uppmärksammade trakasserier i bland annat Köln, Kungsträdgården och badhus runt om i landet. Hon är nog förhållandevis ensam om att inte göra den kopplingen. För alla andra är det uppenbart att regeringen reagerar yrvaket på den senaste tidens uppmärksammade trakasserier av kvinnor. Det är bra, men åtgärden är långt ifrån tillräcklig.
Det är förstås inte bara män som behöver utbildas i svenska värden, utan även kvinnor. Det är inte bara män som upprätthåller ojämställda strukturer, det gör också kvinnor. I patriarkala kulturer förväntas mannen arbeta och tjäna pengar, medan kvinnan ska sköta hemmet. Då är det extra viktigt att nå ut till kvinnor, som får färre naturliga kontaktytor med svenska värderingar på en arbetsplats.
Det är ytterst märkligt att Sverige inte under lång tid haft en ordentlig utbildning i samhällskunskap för nyanlända. Den som undersöker internationella jämförelser av värderingar mellan olika länder kommer finna att Sverige är ensamt i vårt hårda fokus på individualism, jämställdhet, sekulära värden och självförverkligande. Vi har en mycket hög tillit till staten och till våra medmänniskor. Därtill kommer en ovana i att möta våld, tack vare såväl vårt lands fredliga historia som en förhållandevis låg brottslighet. De som flyr till Sverige kommer från länder med motsatta förhållanden. Där betonas kollektiv, släkt eller klantillhörighet. Kvinnor har betydligt lägre status än män. Religionen är ofta mycket närvarande. På grund av fattigdom, diskriminering, korruption och annat är självförverkligande en lyx. Staten ses inte sällan som en skurk, ofta på goda grunder.
En anpassning till Sverige kan utifrån dessa förutsättningar bli mycket svår. Ibland verkar många tro att värderingar utvecklas linjärt. I någon mån är det sant. Men det innebär inte att det finns en given slutpunkt. Ju rikare till exempel Sverige har blivit, desto mer jämställda, frihetliga och individualistiska har vi blivit. Men vår ekonomiska utvecklingskurva har pekat stadigt uppåt i 150 år. Parallellt med detta har våra värderingar långsamt förändrats och gör det fortfarande. De flesta länder i världen har haft en dramatiskt annorlunda utveckling och därför producerat värderingar skilda från våra.
Ska Sverige vara ett inkluderande samhälle måste vi vara tydliga med vad invandrare ska inkluderas i. Demokratiska, jämställda och individualistiska värderingar lärs ut till alla svenskar. I skolan, i idrottslaget, hos familjen, bland vänner och på arbetsplatsen. Vi bekräftar dagligen ett i generationer nedärvt värderingsarbete. Att så länge ha ignorerat behovet av samma arbete för nyanlända är inget annat än ett svek.