Dynamiskt sportskytte Àr en alltigenom tillÄten aktivitet. Den gÄr ut pÄ att man pÄ tid skjuter mot ett stort antal tavlor pÄ okÀnda avstÄnd. Det svenska förbundet har flera hundra utövare och det Àr en internationellt allmÀnt erkÀnd skyttegren.
Den som vill utöva sporten mÄste leva upp till vissa krav. Svenska dynamiska sportskytteförbundet stÀller hÄrda krav pÄ aktivitet, bÄde vad gÀller antalet tÀvlingar och hur lÀnge man har varit aktiv. NÀr en medlem av en skytteförening som erbjuder dynamiskt sportskytte uppfyller dessa krav och lÀmplig utbildning Àr avklarad Àr det dags att söka tillstÄnd hos Polisen. Det Àr dÄ mÄnga stöter pÄ patrull.
Polisen har vid upprepade tillfÀllen uttryckt sin motvilja mot vapentypen AR-15, som Àr den i sÀrklass vanligaste inom dynamiskt sportskytte, i alltifrÄn remissvar till departementsskrivelser. Gott sÄ. Om en myndighet tillfrÄgas ska den svara uppriktigt. Det Àr dock inte acceptabelt att en myndighet frÄngÄr lagen för att driva en egen agenda, vilket Polisen gör i dessa frÄgor.
Det har visat sig att Polisen nĂ€rmast regelmĂ€ssigt avslĂ„r tillstĂ„ndsansökningar för AR-15, om myndigheten alls beaktar ansökningen vill sĂ€ga. DessvĂ€rre har det hĂ€nt att Polisen direkt har vĂ€grat att handlĂ€gga ansökningarna, de har âprioriterats bortâ. Bland annat detta föranledde skarp kritik frĂ„n Justitieombudsmannen 2014.
Polisen har förlorat i domstol minst 16 gÄnger pÄ grund av detta. GÄng pÄ gÄng har myndighetens felaktiga argumentation underkÀnts av rÀtten. Polisen har försökt hitta pÄ egna krav som inte Äterfinns i vapenlagen. DÀr uppstÀlls krav pÄ godkÀnt ÀndamÄl, personlig lÀmplighet och korrekt förvaring. Det Àr fullt tillrÀckligt. Myndigheten har argumenterat för att vapnet i sig inte Àr lÀmpligt för ÀndamÄlet, vilket i sig Àr en mÀrklig invÀndning dÄ merparten av de dynamiska sportskyttarna anvÀnder just den vapentypen.
Initialt fanns en förhoppning om att Polisens agerande var ett resultat av att myndigheten saknade adekvat kunskap om vapnet. De argument som framförts pekade onekligen mot detta. MÀngden domstolsÀrenden i sig samt att agerandet inte synes upphöra talar dock för att myndigheten driver en egen agenda i strid med befintlig lagstiftning.
Det Àr vÀrt att erinra sig att licenshanteringen tidigare lÄg pÄ LÀnsstyrelserna. 1971 frÄntogs de ansvaret, som dÄ flyttades över till Polisen, eftersom de inte förmÄdde fullfölja uppgiften i enlighet med lagar och regler utan avslog ansökningar pÄ helt andra grunder Àn de som lagstiftaren beslutat. DessvÀrre synes nu samma situation föreligga, om Àn hos Polisen.
IstÀllet för dagens system dÀr licenshanteringen tyvÀrr kÀnnetecknas av bristande rÀttssÀkerhet bör den flyttas över till en ny myndighet som har ett samlat grepp kring vapen- och jaktfrÄgor. Fyra moderater ledda av riksdagsledamoten Sten Bergheden frÄn Skaraborg motionerade om detta i höstas. Det förslaget bör utredas vidare.