Vad är egentligen meningen med Centerpartiet?

Missnöjet börjar nu gro inom Centern, rapporterar Aftonbladet (1/4). Missnöjet är brett och går genom flera delar av partiet, ända ner till gräsrötterna, säger en källa inom partiet.

Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok verkar inte ha kunnat lösa partiets kris, som sannolikt bottnar mer i att partiet måste bli tydligare i sin politik, menar ledarskribenten.

Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok verkar inte ha kunnat lösa partiets kris, som sannolikt bottnar mer i att partiet måste bli tydligare i sin politik, menar ledarskribenten.

Foto: Fredrik Sandberg/*TT

Ledare2024-04-05 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Andra källor pekar på avsaknaden av en strategi och plan för vart partiet är på väg. Det är för spretigt och för dålig sammanhållning. En C-källa kallar sitt parti för ”Sveriges mest otydliga”. Och partiledningen pekas ut som en viktig orsak.

Men att partiets opinionssiffror sjunkit som en sten sedan toppnoteringarna under 2017 är fullt logiskt. På vägen kom ett val där Centern röstade fram en socialdemokratisk regering, och ytterligare ett val där de hellre fortsatte stötta Socialdemokraterna än en borgerlig regering där SD ingår i regeringsunderlaget. En ny partiledare som är känd av 60 procent av väljarna har inte förbättrat situationen. Snarare tvärtom. Muharrem Demiroks öde beseglades sannolikt när han surrade fast sig i den socialdemokratiska masten tämligen omgående efter att ha blivit vald som partiledare. Man kan gissa att han sitter kvar tills efter EU-valet, för att därefter bytas ut.

Att han skulle räddas av att Centerpartiets opinionssiffror börjar klättra uppåt verkar inte särskilt sannolikt. Efter förflyttningen vänsterut och låsningen vid att inte samarbeta med SD består partiets väljare främst av liberalt sinnade sossar och en handfull borgerligt sinnade väljare som fortfarande tycker en S-regering är bättre än en borgerlig regering med stöd av SD. Det säger sig självt att den här väljargruppen är tämligen liten.

Det är idag betydligt fler väljare som tycker att SD är ett borgerligt parti än väljare som tycker C är ett borgerligt parti, enligt DN/Ipsos (24/2). Att vänsterväljare anser att C är ett borgerligt parti medan högerväljare tycker tvärtom gör inte saken lättare. Av Centerpartiets egna väljare är det endast tredjedel som betraktar sig som borgerliga.

Centerpartiet hade en strategi om att bli vågmästare, och oberoende av blocken. Därför påstod man att man ville se en borgerlig regering, samtidigt som man gjort allt man kunnat för att omöjliggöra det alternativet. Det var en strategi för högsta möjliga egennytta, som med tiden slog fel.

Nu när de inte tjänar något på positionen längre, och när de inte har kvar partiledaren som personifierade SD-motståndet, uppstår frågan vad som egentligen är Centerns mål och mening. Det finns egentligen bara två alternativ. Att fortsätta cementera sin vänsterposition. Eller släppa låsningen vid SD och kliva tillbaka till borgerligheten.

Det sistnämnda vore såklart mer önskvärt för borgerligheten. Och det skulle öka möjligheten till mer borgerlig politik som motvikt till SD, om Centerpartiet ingår i regeringsunderlaget. Fortfarande skulle C kunna välja att ha en friare roll än under Alliansen, och kunna välja att stödja förslag och regeringar från båda håll. Det skulle kunna bidra till att skapa mening, åtminstone internt i partiet, kring deras ursprungliga beslut att lämna Alliansen, och deras långa ökenvandring i opinionen.

Framför allt skulle en avslutad fixering vid SD göra att de kan hämta sig opinionsmässigt och få inflytande igen. Uppenbarligen har landets centerpartister hittills tyckt att det är viktigare att SD inte får inflytande än att borgerligheten får inflytande. Nu ställs ytterligare en fråga på sin spets. Är det viktigare att SD inte får inflytande än att C får inflytande? Och snart behöver de fråga sig om det viktigare än att C sitter kvar i riksdagen.

I Demoskops undersökning i mars fick C ett stöd på 3,3 procent av väljarna. Det kanske inte är en skräcksituation för de andra småpartierna, L, KD och MP som sannolikt kan räkna med stödröster från höger respektive vänster när det väl blir val. Men vem ska stödrösta på Centerpartiet? Möjligen kan de få lite stödröster från socialdemokratiska väljare om det ser ut som att det kan bli ett socialdemokratiskt styre. Men då krävs att de är fortsatt hårt surrade vid det alternativet. Och det riskerar att bli ett nollsummespel. Ju hårdare låsning mot S desto större tapp bland de gamla väljarna.  

Vad är egentligen meningen med C? Att offra sig för partiets idéer är en sak. Att offra sig för att ett annat parti inte ska få inflytande, och dessutom misslyckas med syftet, är något annat.

Att det skulle bli bättre med en ny partiledare är sannolikt en förhastad slutsats, även om man kan förstå centerpartistiska förhoppningar om saken. Det som behövs är ett nytt förhållningssätt kring SD och en ny mening med partiet.