Ledare: Vänstern njuter av uppmärksamheten

På tisdagen gav Dadgostar regeringen två alternativ för fortsatt V-förtroende. Statsminister Stefan Löfven (S) ska antingen lägga förslaget om fri hyressättning för nyproduktion åt sidan, eller förhandla om förändringar med Hyresgästföreningen. Men Dadgostar verkade mest vilja utnyttja uppmärksamheten för att måla upp en mardröm över hur det utredda förslaget kommer att påverka dagens hyresgäster. Häri ligger antagligen också kärnan till varför V ens vill tala om att dra undan sitt stöd för Löfvens regering.

I och med Vänsterpartiets utspel sätter det också flera steg mellan paritet och en eventuell misstroendeomröstning riktad mot statsministern. Dadgostar förklarar noggrant att om Löfven inte gör som vänstern vill försvinner dess stöd. Men det är då upp till någon annan att väcka frågan om misstroende. V anser då att partiet har gjort sitt, och att så länge ingen annan väcker misstroende kommer Löfven att regera ”med stöd av” oppositionspartierna.

Utspelet från Vänsterpartiet är i enlighet med dess karaktär som ett inåtriktat debattparti. Det vill gärna synas, höras och få det att låta som att Socialdemokraterna inte kan ta stödet för givet. Sett till Vänsterpartiets väljargrupp är det ett beteende som fungerar – partiets stöd ligger stabilt kring nio procent. Men det är tydligt att V inte är eller vill vara en del av en seriös opposition. Därför lär inte Löfven behöva oroa sig i första taget. 

Om V vill göra något annat än att låtsas flytta bollen till antingen Löfven eller oppositionspartierna finns andra möjligheter än att stödja en S-ledd regering. Ett exempel är abrovinschen i Göteborg. Där ingick V valteknisk samverkan tillsammans med Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och allianspartierna för att knuffa undan S från makten. De borgerliga får styra i minoritet, medan V och de övriga ändå kan bilda en form av opposition. 

Om Vänsterpartiet verkligen vill rösta bort Löfvenregeringen finns möjligheter. Men det är uppenbart för de flesta att en S-ledd regering trots allt är vad V föredrar. Därför finns det heller ingen större anledning för Moderaterna eller Kristdemokraterna att ta det nya utspelet på allvar. Inte ens om det vore fallet är det nödvändigtvis särskilt klokt att gå till strid för frågan om friare hyressättning. En sådan är en god idé för att börja matcha antalet bostäder med efterfrågan.

Så länge Vänsterpartiet inte visar att det kan förverkliga sina hot får Dadgostar vänja sig vid att viftas undan.