Konjunkturinstitutet varnade nyligen för en bostadsbubbla. Riksbanken och Finansinspektionen, IMF och OECD, med flera, har länge oroats av hushållens höga skulder kopplade till bostadslånen. Riksbankschefen Stefan Ingves höjde senast i torsdags ett varningens ord (DN 8/10). Om inga åtgärder vidtas väntas skulderna de närmsta tio åren stiga från 175 procent till 210 procent som andel av de disponibla inkomsterna. Det skapar risker i ekonomin.
Risken med att hushållen är högt belånade är en dimension beslutsfattarna har att förhålla sig till när det gäller åtgärder för att förbättra rörligheten på bostadsmarknaden. De allra flesta ekonomiska bedömare tycks dock vara överens om att det är svårt att förutsäga effekten av politiska ingrepp för att dämpa skuldsättningen, till exempel amorteringskravet.
Till och med Finansinspektionen, som föreslagit åtgärden, menar att beräkningarna är osäkra och att ett amorteringskrav inte lär vara tillräckligt för att dämpa skuldsättningen. Det skulle behövas ett bredare grepp. På DN Debatt poängterade Stefan Ingves att ett sänkt ränteavdrag är en viktig komponent i ett bredare åtgärdspaket.
Efterfrågan på bostäder runt om i landet är samtidigt större än utbudet och historiskt har priskurvan på lång sikt fortsatt uppåt. Det skulle kunna tala för att den svenska bubblan trots allt inte är så stor. Dessutom gör Riksbankens låga räntor det rationellt för folk att skuldsätta sig. Bostadsmarknaden är på samma gång uppdelad och en stor del av efterfrågan finns hos grupper utan ekonomiska resurser.
Ett par av lärdomarna från finanskrisen 2008 är dels att högt belånade bostäder utgör en hög riskfaktor i ekonomin, dels att världens marknader är tätt sammanlänkade. Börsraset i Kina tidigare i höstas var en varningsklocka. Den sortens förändringar och en skakig omvärld kan påverka Sverige.
Enligt Statistiska Centralbyråns senaste konjunktursiffror har den svenska ekonomin sedan finanskrisen främst hållits under armarna av inhemsk konsumtion – vilket också aktivt uppmuntrats av Riksbankens minusränta. Det är snarast häri risken ligger. Trots höga skulder kopplade till bostadslån har många svenska hushåll en relativt god betalningsförmåga. De skulle klara lite högre räntor. Men andra utgifter prioriteras då bort. Det blir färre biobesök och fikor på stan. Så påverkas antalet jobbtillfällen.
Regeringens politik för att fördyra tjänster, såsom jobb för unga och rut- och rot, blir sett ur detta perspektiv än mer obegriplig. Åtgärder för att öka utbudet och få igång rörligheten på bostadsmarknaden lyser med sin frånvaro och en långsiktig plan att trappa av ränteavdragen för att vända den ökande skuldsättningen dröjer. Effekten av olika åtgärder kan som nämnts vara svårbedömd, men följden av passivitet som låter bostadsbristen fortgå och skulderna öka är ett inget bra alternativ.