Vi måste bygga upp nya beredskapslager

Sedan 90-talet har Sverige inte längre några egentliga beredskapslager. Efter Berlinmurens fall var övertygelsen att de inte längre behövdes, och att vi för all framtid kunde förlita oss på omvärlden i fall av kris. Det var ett misstag.

Tomma lagerhyllor är inte något att eftersträva, tycker ledarskribenten som efterlyser ett bättre beredskapslager av bland annat livsmedel och sjukvårdsmateriel.

Tomma lagerhyllor är inte något att eftersträva, tycker ledarskribenten som efterlyser ett bättre beredskapslager av bland annat livsmedel och sjukvårdsmateriel.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Ledare2022-03-17 05:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Från att ha varit landet med så omfattande lager att vi höll hela 460 000 par kalsonger i förvaring, om det skulle behövas, har vi nu nästan ingenting. Entusiasmen för “just in time”-modellen, alltså idén om att det är effektivare och mindre kostsamt att minimera lagerhållning och istället producera precis till behov, var enorm efter Berlinmurens fall och den influerade inte bara industrin, utan också myndigheter och förvaltning.

Dagens globala logistikkedjor föddes ur dessa idéer, och även om det visade sig sant att principen var ett bra sätt att effektivisera industrin så lämnade det oss också mer utsatta och beroende. Ett problem i en annan del av kedjan kommer även slå hårt mot oss, vilket tydliggjordes under pandemin. Men även om industrin må ha gagnats av just-in-time-metoderna finns det ingen anledning för myndigheter att tillämpa dem. Myndigheter drivs inte med vinst som princip, och måste ha längre tidsperspektiv än närmaste kvartal.  

Ändå är det just ett kvartal som Sverige skulle klara av enligt MSB:s överdirektör Camilla Asp, vilket hon lät meddela på tisdagskvällen (SVT, 15/3). Det är en diger lägesbild, och särskilt olycklig eftersom den lätt kunnat undvikas om det inte var för den idealistiska överoptimism som rådde efter Kalla krigets slut.

I Finland släppte de aldrig sina beredskapslager. Exakt hur mycket de har lagrat är hemligt, men de har bland annat bunkrat sjukvårdsmateriel, spannmål, bensin, livsmedel och råvaror för industrin. De har även avsevärt mycket högre självförsörjningsgrad än Sverige, vilket skulle underlätta rejält om importen skulle slås ut. De är till 80 procent självförsörjande, medan Sverige bara är det till 50 procent. Vi importerar alltså hälften av vår mat i nuläget, och det utan att ha sparat några betydande ransoner.

Det är uppenbart att just in time-modellen inte fungerar när det kommer till myndighetsutövning, och det är hög tid att vi går tillbaka till en stabilare och mer robust modell. Rysslands invasion av Ukraina visar med all tydlighet att även om fred är vår förhoppning, måste vi förbereda oss för kris och för krig. Att kunna tillgodose medborgarnas mest basala behov, såsom mat och medicin, måste därför garanteras av staten även utan omvärldens stöd.

Moderaterna och Sverigedemokraterna gick för några år sedan ut med att de ville investera i nya fasta beredskapslager. Det är bra, och fler partier bör ansluta till denna linje, särskilt i efterdyningarna av Rysslands aggression. Om vi inte investerar i detta nu, och börjar bygga upp en ny beredskap, så är risken stor att vi kommer ångra det när det väl är för sent.