Det var en mycket glädjande nyhet när en lokalförening av RFSL bildades i Västervik. Få föreningar har ett starkare stöd, inte minst i sociala medier. Med rätta. Det föreningen gör för att synliggöra hbtq-personer och -frågor är ytterst värdefullt. Inte minst arbetet med att uppmärksamma asylsökande hbtq-personers utsatta situation.
Men strax efter starten kom negativa nyheter att dominera bilden av föreningen, då kommunen avslagit en ansökan om föreningsbidrag. Det finns ett antal ord man kan använda för den känsla som uppstår när man inte tilldelas medel för att förverkliga sina idéer. Besvikelse, ledsamhet och frustration är lätta att förstå i sammanhanget. RFSL valde istället att uttrycka att de kände sig kränkta.
Men föreningsbidrag är inte en mänsklig rättighet och inte något uppenbart skäl för att tala om kränkningar. En förklaring till känslan av kränkning kan vara att den avslagna bidragsansökan ses som ett utslag av illvilja och diskriminering, snarare än prioriteringar och regelverk, från kommunens sida. En sådan syn på andras agerande vore en smula sorglig. Men den bilden förstärks tyvärr i den senaste dispyten mellan RFSL och polisen.
Polisens presstalesperson använde uttrycket "fjolligt" om inbrottstjuvars tilltag att tömma en brandsläckare. Det har fått RFSL att gå i taket och börja fila på en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen.
Begreppet fjolla/fjolle har använts sedan 1600-talet om en person "som saknar stadga i karaktär och intellekt". Etymologiskt ligger det nära engelskans "fool" (dåre) och det härstammar sannolikt från fornfranskans "fol" (dåraktig). På senare tid har det kommit att användas som en nedsättande term för homosexuella personer.
Företrädare för RFSL väljer helt att bortse från den traditionella användningen av begreppet. Polisen antas bära på negativa värderingar mot homosexuella. Därför tolkas en polis användande av begreppet såsom ett angrepp mot homosexuella. Vilket i sin tur "bevisar" det ursprungliga antagandet. Denna typ av cirkelresonemang är inte ovanliga bland dem som på förhand bestämt sig för att de blir kränkta. Att polisen inte på något sätt nämnt eller antytt en koppling till hbtq-personer i det aktuella ärendet spelar tydligen ingen roll. Eller att polisens presstalesperson själv upplyser om att ordet använts i bemärkelsen "dumt". För RFSL i Västervik synes rätten att bli kränkt vara större än rätten att själv välja sina ord.
Språket och orden spelar roll. Ett ord kan tolkas på olika sätt och ordens mening och avsikter förtjänar att diskuteras. En något mer ödmjuk inställning även från polisen i frågan vore önskvärd.
Hbtq-personer utsätts dagligen för kränkningar och diskriminering av högst verklig art. Men arbetet för att skapa förändring riskerar att saboteras om begreppet kränkning missbrukas.
Att tala om avslagna föreningsbidrag som kränkningar och att skriva eller stödja anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen för att en polis drar sig med en gammaldags terminologi är minst sagt fjolligt. I ordets traditionella mening.