En krönikör på ledarsidan uppmärksammade debattören Nina Rung. Hon hade tillsammans med den före detta läraren Erik Bäckström skrivit en bok som duon tänkte skulle utgöra kunskapsstöd för lärare. Som av en händelse hette boken ”Sexualitet, samtycke och relationer”. Alltså samma som vad Skolverket döpt den nya utbildningen till. Skolverket hade dock inga planer på att använda boken i undervisningen. Ett mycket klokt beslut av Skolverket, ansåg krönikören. Ungdomar skulle givetvis få en ordentlig utbildning i både sex och samlevnad. Det var ju inte bara ett ämne som skulle följa dem genom livet. Det innefattade även en av de viktigaste, men också mest sårbara, relationerna med andra människor.
Det Rung ägnade sig åt var dock inte utbildning, skrev krönikören. Hon var varken forskare eller expert i ämnet, hon hade bara väldigt starka åsikter, och hennes tidigare bok om porr hade näppeligen varit baserad på forskning. Kärnan i hennes engagemang byggde i stället på att hon och hennes man hade en väldigt skruvad syn på sex, onani och porr. Detta följde skribenten upp med detaljerade och närgångna exempel.
Vidare i texten fastslås att sex och samlevnad är ett viktigt ämne. Vad som var ok och inte skiljde inte bara mellan individer. Det skiljde även mellan humör och dagsform. Det fanns ingen mall. Kommunikation var således grundläggande. Barn borde uppmuntras att vara bekväma med både sig själva och andra och att våga prata med varandra. De skulle inte prackas på personliga, och till stor del märkliga, åsikter förklädda i läromedelsskrud.
Ett par dagar efter den första publiceringen valde Västerviks-Tidningen genom sin utgivare att be om ursäkt för texten, samt att avpublicera den från tidningens webb. ”I texten gjordes antaganden av Nina Rungs egen syn på sitt eget sexliv vilket var ett övertramp. Texten är avpublicerad från vår sajt och jag vill personligen be om ursäkt”, skrev Christoffer Nielsen.
Ledartexten anmäldes av Nina Rung, som i huvudsak anförde att ledartexten inte bara var extremt kränkande, utan skadade också henne som yrkesperson och hennes personliga integritet. Texten var helt och hållet fabricerad i delar som rörde hennes ”väldigt skeva syn på sex, onani och porr” samt påståendet om att hon ”inte gillar sex”. Därtill var syftet med texten obegripligt. Det enda möjliga syftet var att försöka få henne att framstå som klandervärd.
Texten skulle tydligen handla om att hon hade skrivit en bok om den nya läroplanens skrivningar, men handlade på flera ställen om skribentens idé om henne, hennes sexliv och dessutom hennes mans sexliv. Hennes man hade inte något med den nyutkomna boken att göra. Hon var van att bli kritiserad och ifrågasatt då hon arbetade med och för jämställdhet, men den aktuella texten gick över anständighetens gränser på flera sätt och skadade både hennes gärning och integritet.
Västerviks-Tidningen svarade genom Christoffer Nielsen, chefredaktör och ansvarig utgivare. I huvudsak anfördes följande: Texten var en ledartext från Svenska Nyhetsbyrån. Texten borde inte ha publicerats med antaganden gällande anmälarens syn på sin sexualitet.
MO prövar om anmälaren genom den aktuella ledartexten har blivit utsatt för en oförsvarlig publicitetsskada.
I en ledartext är utgångspunkten att skribenten fritt ska få uttrycka sina åsikter. Det är högt i tak för att framföra kritik och ett tillspetsat språk accepteras i större utsträckning än i till exempel nyhetsartiklar. Det finns dock en medieetisk gräns för vad man kan påstå om en person.
Anmälaren har gett sig ut på en offentlig arena som debattör i frågor om jämställdhet och sexuellt våld. Hon är dessutom författare av den i ledartexten nämnda boken om sexualitet, samtycke och relationer. Hon får därmed tåla att ifrågasättas och kritiseras i den rollen.
I ledartexten görs dock påståenden om anmälarens sexualitet samt hennes och hennes mans sexliv. Det är fråga om klart integritetskänsliga uppgifter och påståenden som går utöver vad anmälaren i egenskap av sin roll i offentligheten ska behöva tåla. Det var bra av tidningen att avpublicera ledartexten och införa en ursäkt. Trots detta har publicitetsskadan varit oförsvarlig. Tidningen ska därför klandras.
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Västerviks-Tidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Detta är en förkortad version av nämndens beslut. Beslutet i sin helhet kommer att finnas tillgängligt på Allmänhetens Medieombudsmans/Mediernas Etiknämnds hemsida www.medieombudsmannen.se.