Alltsedan den potentiella mutskandalen som rullades upp i höstas är EU:s förtroende i tobaks- och framförallt snusfrågor körd i botten. Ändå ska EU-kommissionen inom kort presentera ett nytt tobaksdirektiv som enligt uppgift kommer att innebära slutet för ett antal av svenskarnas favoriter och kraftigt förändra resten. Snus av idag består ungefär till hälften av tobak, något kommissionen tycker är på tok för lite och vill därför tvinga upp andelen tobak till minst 85 procent. Dessutom ska snuset i framtiden heller inte få smaksättas med exempelvis örter och bär.
Anledningen till detta är att alla tobakprodukter framledes ska behandlas likadant. Varför cigaretter och snus ska tillverkas enligt samma recept är dock minst sagt oklart givet att det är olika produkter. Det är ungefär lika genomtänkt som att tvinga fram samma frukthalt i juice och läsk.
Den svenska regeringen har varit för en ”ansvarsfull och enhetlig tobaksproduktreglering” som handelsminister Ewa Björling formulerade det i SR Ekot i onsdags. Vid horisonten hägrar naturligtvis exporten. Det är stora summor som står på spel. Snus är betydligt hälsosammare än cigaretter och har hjälpt mången rökare till ett sundare leverne.
I dessa knapra ekonomiska tider skulle den ökade exporten som snuset kan ge Sverige innebära en riktig lyckoträff. Kanske är det därför, ur regeringens perspektiv, värt att förändra snusmarknaden för att få exportera den. Kanske är det också så att svenskarna inte kommer att hålla med.
Svenskar är som praktiskt taget alla andra folk rätt luttrade vad det gäller politik. Det mesta politikerna företar sig är acceptabelt så länge de inte är inne och rotar i folks vardag. Mycket står vi ut med, men rör inte saker som kaffet och snuset.
EU kan inte förbjuda snuset i Sverige, vårt undantag är inskrivet i anslutningsavtalet. Men det hindrar inte Europas politiker och byråkrater från att försöka åstadkomma samma sak på andra sätt. Att skapa regler för hur snus ska tillagas som kraftigt ändrar vad snuset är och på grund av den högre tobakshalten dessutom kommer att bli dyrare ändå är just det. Ett sätt att försöka förmå svenskarna att sluta snusa.
Den svenska inställningen i dessa frågor bör med rätta utgå från två punkter: Snus finns inte i resten av Europa och vi tillåts heller inte sälja det till dem. Slutsatsen borde därför bli att Europa inte ska lägga sig i hur vårt snus är. Det har de helt enkelt inte med att göra. Tillåt snus i hela unionen – då kan vi diskutera saken. Inte förr.
Frågan är vad EU:s politiker tror sig kunna vinna på att ta strid om snuset med svenskarna. Möjligen är det en missuppfattning om hur mycket vi vördar unionen som ligger bakom. Givna valet är det långt ifrån säkert att en majoritet av svenskarna skulle välja EU framför snuset.