Den 20 februari i år presenterade finansminister Anders Borg (M) en katalog med besparingar och skattehöjningar. Bland annat skulle regeringen spara in 800 miljoner kronor genom att minska studiebidraget med 300 kronor i månaden och i stället höja lånedelen med motsvarande belopp. Det var en bra förändring. Det är viktigt att studenterna själva är med och finansierar sina studier. Det ger en större medvetenhet och viktigast av allt leder det till att studenterna ställer krav på sina utbildningar. Det behövs i mycket högre utsträckning än i dag.
Men efter högljudda protester från vissa studenter och Socialdemokraterna, har statsminister Fredrik Reinfeldt (M) nu valt att dra tillbaka förslaget. Det är ett tydligt exempel på när lyhördheten blir problematisk och är ett symptom på en regering som befinner sig i en trygghetssvacka och är rädd för den känsliga opinionen.
Den låga sänkningen av studiebidraget är dock en liten fråga utan större konsekvenser. Det som spelar roll är de signaler som når fram till väljarna. Regeringens förhoppning är att väljarna ser regeringen som mottaglig för kritik, en god egenskap som fler skulle vara betjänta i svensk politik. Risken är dock att väljarna snarare ser en regering som inte tror på sin egen politik.
I den nyutkomna boken Renaissance for Reforms (Timbro förlag) visar Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet, och Nima Sanandaji, teknologie doktor och debattör, att väljare har en kraftig tendens att belöna de politiker som har en tydlig agenda, särskilt vad gäller förbättrad ekonomi och ökad tillväxt. Slutsatserna är väl underbyggda, 109 regeringar i rika länder som påminner om Sverige har studerats över två decennier. Resultatet bör få ett par av regeringens valstrateger att kallsvettas.
Att snabbt ta avstånd från förnuftiga reformer enbart för att Socialdemokraterna och ett fåtal gapiga studentpolitiker spjärnar emot kan lika gärna tolkas som ett svaghetstecken som något annat. Det som förundrar mest är fortfarande varför regeringen backade. Att S och vänsterstudenterna skulle slå bakut kom som ett brev på posten och kan inte ha förvånat. Sannolikt har något annat parti signalerat att de inte kommer att stödja reformen och reträtten är till för att undvika en utskottsprocess liknande den i höstas angående den höjda brytpunkten för statlig inkomstskatt.
Regeringen måste inse att de två tidigare valen har vunnits genom att föra fram en egen politik. Att nu, några månader innan flera stora val, backa från ideologiska viktiga frågor, sprungna ur den ideologi som legat till grund för den svenska regeringspolitiken under snart åtta år, sänder signalen att inte ens regeringen tror på den längre. Om Alliansen ska kunna vinna även ett tredje val är det dags att börja stå på sig.