I grannlandet Finland har en av sommarens stora debatter handlat om mobbning till följd av boken Ängeln Elisa. Den handlar om en 15-årig flicka som tar sitt liv efter att under längre tid ha mobbats i skolan. Boken som är fiktiv upplevdes på grund av en Facebook-grupp och en blogg som så verklig att det till slut blev svårt att veta om berättelsen var sann eller ej. Hur det nu än ligger till med Ängeln Elisa, kommer boken förhoppningsvis att läsas även av ungdomar i Sverige. Det vore önskvärt om mobbning kunde få större utrymme i debatten även i här. För debatten om mobbning får aldrig dö ut, den måste ständigt hållas levande.
Det är i skolåren barnet ska skapa en egen identitet. Därför är just dessa år så viktiga i en människas liv och utveckling. Men för många elever innebär skolstarten inte alls några positiva förväntningar eller glädje över att få träffa klasskompisarna utan snarare obehag och magont, otrygghet och mobbning.
Å ena sidan är det föräldrarnas ansvar att uppfostra barnen till goda medmänniskor, att känna empati och moral och att visa förståelse för olikheter. Men samtidigt vilar denna uppgift i hög grad hos skolpersonal och på civilsamhället. Den som är utsatt vågar sällan tala om sin utsatthet för föräldrarna i rädsla för att göra dem besvikna. Just därför är det av extra vikt att andra vuxna i barnets omgivning uppmärksammar om ett barn är utsatt för mobbning. Samarbetet mellan skola och föräldrar måste stärkas för att upptäcka och stävja mobbnig.
Det är vuxenvärldens ansvar att lära barnen om olikheter. Alla har exempelvis inte samma intressen, familjebakgrund och religion. En del har svårt för matematik medan andra är mindre bra på gymnastik. Barnen måste tidigt lära sig visa förståelse, ödmjukhet och tolerans. Om vuxna i deras omgivning visar motsatsen är det givet att barnen själva kommer följa dem.
Internet och sociala medier har för många barn och ungdomar både en positiv sida men även en baksida. Genom sociala medier kan den mobbade finna nya vänner och söka tröst, men baksidan är kanske för många allt för påtaglig.
Då skoldagen är slut går det inte på samma sätt som tidigare att koppla bort utanförskapet och utsattheten. Ständigt påminns den mobbade genom klasskamraters uppdateringar på till exempel Facebook och Twitter om utanförskapet - vilka får vara med och vilka får inte vara med.
Trots att mobbning diskuterats och uppmärksammats under lång tid i den svenska debatten har vi inte lyckats lösa problemet. Under senare år har organisationer mot mobbning bildats men det är inte tillräckligt.
En god idé att bygga vidare på är ett förslag som kommit fram i Västervikspolitiken under våren om "klassmorföräldrar", det vill säga äldre människor som extrastöd i klassen och skolan. Genom att öka närvaron av vuxna skulle mobbning i många fall kunna undvikas eller upptäckas.
Ingen elev ska vara rädd för att gå till skolan, skolan ska ge trygghet och arbetsro. För utanförskap och mobbning under skolåren ger framtida konsekvenser som ej går att mäta.