Det ser inte bara illa ut med allt skräp som vissa individer har satt i system att dumpa lite här och där i naturen. Det är dessutom farligt. Tänk er själva. Ni vandrar genom den härliga sommarkvällen, slår er ned i parken. Trevligt? Visst, men farligt. I det dolda ligger förmodligen både avslagna flaskor, kvarlämnade engångsgrillar och söndertrampade tomburkar. Hamburgerkartonger, kaffemuggar och fimpar förpestar omgivningen.
För oss vuxna är det en sak, vi kan ta ett kliv över eländet, men det är värre för barnen. Att krypa omkring i en grönskande sommarpark är ofta förenat med livsfara. Så kan vi naturligtvis inte ha det. Här måste lagstiftaren sätta hårt mot hårt. Parkhuliganerna behöver konfronteras och direkt ta konsekvensen av sina handlingar.
Nedskräpning strider redan i dag mot miljöbalken Men det krävs att polisen skriver en anmälan för att kunna ställa nedskräpare till svars. Poliser som redan har mycket att stå i ser problematiken. Extra arbetsbörda för vad som uppfattas vara en liten futtig förseelse är skäl nog för att se mellan fingrarna. Nu när det föreslås en lindrigare form av nedskräpning blir det lättare att agera.
Vad det gäller nedskräparna så kan nog en rejäl böteslapp direkt på plats sätta fart på tankeverksamheten. Den grillade skinnfria korven kostade hux flux lika mycket som en bit hängmörad oxfilé. Inget svider så hårt som ett stort hål i plånboken.
I det förebyggande arbetet är det rimligt att anta att själva vetskapen om bötesstraff genererar en avskräckande effekt. Inte minst då det gäller grövre former av nedskräpning. Men det handlar även om en långsiktig strategi som kretsar kring att förändra attityder. Och det behövs sannerligen. Otyget drabbar oss alla . Rent samhällsekonomiskt kostar städning av parker och grönytor groteskt stora belopp varje år. Skötsamma skattebetalare tvingas med andra ord att skjuta till medel för att reparera skadorna. Det är givetvis oacceptabelt.
Gärningen i fråga är förenad med en icke helt lätt gränsdragningsproblematik. Vad är nedskräpning? Handlar det om ett utspottat tuggummi, en kvarlämnad pizzakartong? Här får helt enkelt en praxis växa fram. Likadant är det med själva ingripandet. Skall poliser uppta sina resurser med denna typ av förseelser? Ja, för det första behöver det inte vara en liten fråga. För föräldern till barnet som kanske gör illa sig är det absolut inte så. För det andra är det knappast meningen att poliser skall spana på människor som dukar upp en måltid i närmaste park. Sunt förnuft får råda.
De skyldiga måste tas i örat. Det här är ett sätt. Det finns flera. Kampen mot skräpet har bara börjat.