Kristdemokraternas i april valda pariledare Ebba Busch Thor är känd för att ”gå genom rutan” och nå ut medialt. En nyckel till detta handlar sannolikt varken om ålder eller om kön, utan om det faktum att KD-ledaren inte räds att tala om sina värderingar och bottnar i dessa.
Nollvisionen mot aborter som Busch Thor talat om har väckt medial uppmärksamhet och förvrängts till att likställas med att KD vill ändra svensk abortlagstiftning. I Sveriges Radios partiledarutfrågning av Busch Thor från Almedalen på tisdagsmorgonen betonade hon att det inte är fråga om att tumma på aborträtten. Det handlar om att hjälpa personer att undvika att hamna i en situation där ett svårt beslut behöver fattas.
Hennes svar på frågan var nyanserat och inte så kategoriskt som flera politiska svar alltmer tycks bli. Om denna fråga sedan är den mest centrala för rikspolitiker att ägna sig åt och debattera kan definitivt ifrågasättas. Ibland kan man undra om det inte är media som gärna förstärker den bilden av KD.
När Ebba Busch Thor på tisdagen höll sitt första partiledartal i Almedalen talade hon också om familjepolitik, men valde framförallt ett annat spår för partiets utspel. På SvD Brännpunkt (30/6) lades texten ut om förändringar i Lagen om anställningsskydd, Las. Förändringarna syftar till att företag ska få större flexibilitet att ställa om genom att kunna behålla nyckelkompetens, då upp till fyra personer ska kunna undantas i turordningsreglerna.
Förslaget var en del i att ringa in frågeställningar kring globaliseringens utmaningar, så att fler – som Busch Thor uttryckte det – kan se det som en möjlighet och inte som ett hot. Till detta lades även ett utspel om kraftigare åtgärder mot våldsbejakande extremism, i synnerhet våldsbejakande islamism.
En rad förslag, bland annat mer förebyggande arbete i utanförskapsområden och på internet, men också hårdare tag i form av att svenska medborgare som anslutit sig till Islamiska Staten bör kunna åtalas för landsförräderi. Denna ansats är ambitiös, och kräver uppföljning för att kunna bli verkningsfull.
Busch Thor medgav att åtgärderna inte lär stoppa all våldsbejakande extremism, men framhöll den viktiga poängen att Sverige behöver stärka arbetet för att stoppa den, för att fortsatt kunna vara ett öppet samhälle och en fristad.
Busch Thors framträdande i Almdalen visade återigen att hon just ”går genom rutan”. För ett litet, kring fyraprocentsspärren balanserande parti, behöver företrädarna dock gå ännu längre. Om partiet lyckas stärka sin profil tillräckligt i mer konservativa frågor som lag och ordning, och utgöra ett alternativ för väljare som strävar efter vad som kan beskrivas som ett gott samhälle – byggt på tillit, trygghet och att människor gör rätt för sig – återstår att se. Att partiet inte väjer för en politik byggd på värderingar är i varje fall en bra grund.