I söndagens Agenda i SVT visades ett inslag där en sjuksköterskestudent som hade flyttat från Skåne till Stockholm på varje lunchrast gick till sjukhusets anslagstavla för att se om någonting nytt att hyra hade dykt upp. Sedan regeringen gjorde det enklare att hyra ut i andra hand har utbudet ökat och en stor del av den bostadsmarknad som tidigare var svart har blivit vit. Men bostadsbristen är fortsatt stor och andrahandslösningar är just lösningar i andra hand.
I första hand önskar många som inte vill eller kan köpa eget ett förstahandskontrakt på en hyresrätt. Inte bara i Stockholm utan även i de större regionala städerna är dock de genomsnittliga kötiderna för en hyresrätt flera år lång. Ett rum och kök i såväl Värmland som Norrbotten har en genomsnittlig kötid på mer än två år, enligt en genomgång som Hyresgästföreningen gjorde i april.
Det har byggts för lite under årtionden, reglerna är krångliga och flyttskatten gör att många äldre väljer att bo kvar för stort eftersom det inte lönar sig att flytta. Flera av dessa stenar har bostadsminister Stefan Attefall (KD) genom ett stort antal utredningar och förslag försökt vända på under sin tid i regeringen. Senast i måndags skrev Attefall på Dagens Nyheters debattsida och redogjorde för flera av förslagen som ska korta tiden från byggidé till att spaden kommer i jorden. Bland annat har regeringen föreslagit en förenkling av planprocessen, som Socialdemokraterna dessvärre motsätter sig.
Fler regelförenklingar som möjliggör för nya bostäder behöver genomföras. Samtidigt finns det ett grundläggande problem på bostadsmarknaden som varken regeringen eller oppositionen vågar lyfta fram verkliga lösningar på. Det är att hyrorna sätts genom centrala förhandlingar mellan hyresgästföreningar och fastighetsägarna, i vilka hyresrätter i centrala lägen är betydligt billigare än vad de skulle vara om utbudet fick möta efterfrågan och hyran hade satts på en marknad. Det gör hela bostadsmarknaden orörlig.
I inslaget i Agenda i söndags kväll visades att flera olika undersökningar, så som Nybyggarkommissionen och Bokriskommittén, pekar i en riktning mot marknadshyror och menar att läget behöver spela större roll för hur hyrorna sätts. Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman, som ju främst företräder dem som redan har en hyresbostad och såklart inte vill riskera att få högre hyra, dömer dock ut marknadshyror för att enbart fungera i den ekonomiska teorin. Det sägs också att städerna skulle bli mer segregerade.
Med en fortsatt överreglering av bostadsbyggandet är det inte säkert att marknadshyror från ena dagen till den andra skulle lösa problemen. Däremot är det av flera skäl den mest rättvisa riktningen att gå då spelreglerna skulle bli lika för alla. För om något leder till segregation och utanförskap så är det dagens system, där den som har pengar, kontakter eller föräldrar som tidigt satte dem i bostadskö enklare kan hitta boende än den som kommer utifrån för att börja jobba på en ny ort.