På tisdagen uppmärksammade P1-programmet Vetandets värld hanteringen av slaktdjur. Professorn i teoretisk biologi Uno Wennergren har räknat ut att längden på djurtransporterna från gård till slakteri i Sverige skulle kunna kortas med 20 procent för gris och 40 procent för nötboskap.
Det finns inte bara pengar att tjäna på kortade transporter. Minskade koldioxidutsläpp är också positivt, men det viktigaste är djurens välfärd. I Sverige tillåts maximalt åtta timmar långa transporter. Dock är normaltransporten sällan längre än fyra-fem timmar. Tyvärr transporteras djur betydligt längre tid än så kors och tvärs genom Europa.
Transporterna inom Sverige kan bli långa på grund av de stora avstånden i landet, men också som en följd av strukturrationaliseringen inom slakterinäringen. I dag finns ett fåtal stora slakterier utspridda i landet. De har i sin tur problem att få tag på djur eftersom djurhållningen minskar i Sverige.
Som tur är finns det en motsatt trend. Efterfrågan på närproducerad mat ökar och många konsumenter är beredda att betala lite extra för mervärden som öppna landskap och god djuromsorg.
Den svenska djurhållningen kämpar i dag med svag lönsamhet, i huvudsak till följd av prispress från förhållandevis billigt importkött. Runt hälften av konsumtionen importeras. Detta trots Sveriges goda förutsättningar i form av mark. Enligt Jordbruksverket har en miljon hektar eller knappt två tredjedelar av ängs- och betesmarkerna försvunnit sedan slutet på 1800-talet.
Föreställningen att marknaden själv skulle fungera som en kraftfull främjare av god djurhållning (de vill säga att djurplågeri skulle straffas av marknaden) är förfelad och naiv. Det är uppenbart att priset är den avgörande faktorn i de allra flesta fall. Även om konsumentundersökningar visar på en vilja att välja kött från djur som fötts upp och slaktats på ett respektfullt sätt är det ändå svårt att, rent praktiskt, välja mellan varorna i kyldisken.
Kanske är det dags att införa en märkning som direkt talar om för konsumenten vilken levnadsbana innehållet i förpackningen har haft. Det skulle i så fall tjäna som ett ytterligare försök att få marknaden att påverka djurskyddet i rätt riktning när viktiga jordbruksländer som Frankrike och Danmark tar fortsatt lätt på EU:s regelverk, trots att det ska vara gemensamt för djuruppfödningen inom unionen.
En sådan märkning finns i dag i Storbritannien och Nederländerna, så varför inte i Sverige också?