Den socialdemokratiska partiledningen har under sommaren emellertid presenterat flera försiktiga och företagarvänliga förslag, senast i Löfvens sommartal i Stockholm i söndags. Men den stora frågan är inte förslagens kvalitet, utan om partiets väljare sluter upp bakom dem.
I talet välkomnade Löfven regeringens aviserade sänkning av bolagsskatten och utlovade storsatsningar på utbildning och forskning, vilka ska ge svenska företag bättre möjligheter att exportera till världens tillväxtmarknader. Dessutom vill han befria företagen från ansvar för den andra sjuklöneveckan, vilken staten föreslås betala ersättning för i framtiden.
Det är i grunden goda förslag, i synnerhet för småföretagare. Det är också politiskt gångbara dito som knappast kan sågas av regeringen. Men det förtar inte det faktum att Socialdemokraternas skenbara omställning till företagarvänligt mittenparti väcker fler frågor än partiledaren hinner svara på. Hela effekten av befrielsen från ansvaret för den andra sjuklöneveckan äts upp av att Socialdemokraterna åter vill höja arbetsgivaravgifterna för unga. Mot bakgrund av en sådan inkonsekvens är det kanske rätt att betrakta Löfvens löfte som ett uttalande för uttalandets skull, snarare än en del av partiets linje inför valet 2014.
Därmed inte sagt att Stefan Löfven inte förstår företagarnas villkor och vill driva en politik med hänsyn därtill. Det borgar bland annat för en högst välkommen och mer verklighetstillvänd debatt kring skattepolitiken och näringslivets förutsättningar. Det som däremot är mycket osäkert är om Löfvens eget parti - för att inte tala om de tilltänkta koalitionspartierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet - kan ställa sig bakom hans företagarvänliga linje.
Att Löfven ägnade sina 200 första dagar som partiledare åt att bygga upp ett förtroende, inte helt olikt det statsminister Fredrik Reinfeldt själv odlat genom sin försiktighet, var troligen en god taktik.
Med alliansregeringens interna konflikter och det allmänna konjunkturläget har trycket på oppositionen att leverera konkreta förslag varit litet. Inför valet 2014 kan Löfven mycket väl också upplevas som ett nytt och piggt alternativ i kontrast till den förstelnade statsministern, men med många av dennes kvaliteter. Det är varken rättvist eller riktigt.
Bedömningen av Stefan Löfven och dennes förslag bör vara en bedömning av Socialdemokraterna och deras eventuella regeringskollegor. Däri finns knappast en särskilt företagarvänlig linje, snarare ett populistiskt sökande efter fast mark efter Håkan Juholts haveri. Lägg därtill Vänsterpartiets upptrappade retorik under Jonas Sjöstedts ledning och resultatet är inte sänkt bolagsskatt, utan varje småföretagares mardröm.