Professorn, prästen och inte minst ledamoten i Svenska kyrkans läronämnd Eva Hamberg har hoppat av sitt uppdrag i läronämnden, avsagt sig prästämbetet och avslutat sitt medlemskap i Svenska kyrkan.
”Om Svenska kyrkans blivande ärkebiskop inte kan stå för den apostoliska trosbekännelsen utan bortförklarar den, då har sekulariseringen gått för långt” sade Hamberg till tidningen Dagen.
I Kyrkans tidning, som är Svenska kyrkans egen publikation, frågade sig Barbro Matzols i en ledarkolumn (9/10) om Kristus är på väg ut i marginalen. ”Kyrkan finns på grund av Jesus Kristus och ingen annan. Men är vi på väg dithän att han förnekas?”
Synen på såväl Jesus som hans tillblivelse är centrala element i den kristna tron. Men trosfrågorna har lyst med sin frånvaro i diskussionerna inför valet av ny ärkebiskop. Det skulle nästan lika gärna kunnat gälla ett val av partiledare: Det behövs någon som gör sig bra i tv och radio, som går hem i morgonsofforna och går genom rutan. Vad vederbörande anser i teologiska frågor synes vara av direkt underordnad betydelse eller till och med utan betydelse. Något som vittnar om hur utbrett fenomenet har blivit.
Frågan är om det beror på bristande övertygelse i trosfrågorna eller om det är ett försök att behålla gamla och locka nya medlemmar. Om det är det senare bör de ansvariga ställa sig frågan vem de tror lockas av en organisation utan självsäkerhet som förnekar sina egna idéer. Vad spelar en kristen kyrka som inte anser att det var unikt med Jesus för roll? Vilken funktion är den tänkt att fylla?
Ärkebiskopskandidaterna ger ingen anledning att tro att detta kommer att ändras. Frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än vad Muhammed gör bör inte vara svår att svara på för någon kristen, särskilt inte för någon som vill bli ärkebiskop. Tror man inte att Jesus gör det bör man fråga sig själv om man verkligen är kristen. Det har ingenting att göra med att nedvärdera vare sig Islam, Allah eller Muhammed. Ändå klarar ingen av kandidaterna att ge ett tydligt svar på frågan.
Om inte Svenska kyrkan har kvar något intresse av kristen teologi och själavård är det måhända dags att fundera över varför verksamheten drivs vidare. Det finns ett utbrett behov av diskussion kring dessa frågor, tvärtemot vad kyrkans företrädare verkar tro. Ingen kan hindra Svenska kyrkan från att fortsätta på den här linjen. Men om det är avsikten bör man rakryggat tala om det för sina medlemmar. Många torde ha fått det allt svårare att motivera ett fortsatt medlemskap i Svenska kyrkan. För om det inte finns plats för Jesus i Svenska kyrkan blir det nödvändigt att fråga sig om det finns plats för kristna alls.