Det går inte att översätta finsk politik till svensk och vice versa, trots att länderna är goda grannar. Den tydliga blockpolitiken som finns i vårt land, existerar inte i Finland. Tvärtom gäller i Finland en konsensuskultur i politiken som helt klart varit med och lagt grunden för Sannfinländarnas enorma framgång.
När valmanskåren uppfattar politiken som en grå sörja där skillnaderna är otydliga och alla regerat med alla, efterfrågas tydlighet, någonting som skiljer ut sig. Tillsammans med ett antal ytterligare faktorer så som partibidragsskandaler, som inte minst drabbat den finska centern och kritik mot euroländernas aktioner för att rädda de krisande euroekonomierna, slår Sannfinländarna an en ton som uppskattas hos väljarna.
EU-skepsis, ytterligare skärpning av den redan enormt restriktiva flykting- och invandrarpolitiken samt förändrad hållning till svenska språkets ställning i Finland är tre andra paradfrågor för valets framgångsparti. Dessutom vill partiet ge bilden av att vara landsbygdens verkliga röst och inte storstädernas och elitens.
Att svenskans ställning i Finland är omdebatterad är i och för sig inte särskilt underligt med tanke på den begränsade delen av befolkningen som har svenska som sitt modersmål. Utrikesminister Carl Bildt (M) lyfte språkfrågan till en annan och mer relevant nivå då han kommenterade det finska valet i sin blogg på söndagskvällen. Han oroas över att Sannfinländarnas inställning till svenska språkets ställning i Finland fjärmar landet från Norden och Europa och stryker under Finlands tvåspråkighet som en "viktig del av den dörr till det övriga Norden som historiskt varit av så stor betydelse för Finland". Han har helt rätt - den språkliga gemenskapen ska inte underskattas.
En finländsk isolationism gynnar vare sig landet självt eller det nordiska samarbetet. Inte minst för det perifera geografiska läget är det centralt med ett aktivt finskt Europaengagemang - förhoppningsvis är Samlingspartiet garanten för att det förblir så framöver.
Alla etablerade partier tappade procentuellt stöd i söndagens val och Centerpartiet som var största parti i förra valet gjorde ett mycket dåligt val och gick tillbaka med över sju procentenheter och landade på strax över 15 procent.
Vid sidan av Sannfinländarnas framgång skedde också ett annat historiskt skifte. Det gällde platsen som det största partiet. Moderaternas systerparti - Samlingspartiet - tog på sig ledartröjan i valet och det är nu partiets ledare - Jyrki Katainen som fått uppdraget att bilda regering. Det är nog ingen djärv gissning att det kommer att krävas utdragna och tuffa förhandlingar innan det kan presenteras en ny finsk regering. Men det mest troliga är att Katainen och hans Samlingsparti kommer att bilda regering tillsammans med Socialdemokraterna och Sannfinländarna.
I historiens backspegel kommer vi så småningom att se om Sannfinländarnas historiska valresultat endast var en tillfällig knäpp på det politiska etablissemangets näsor eller om Sannfinländarnas framgång kommer att bestå. Av allt att döma kommer de dock att få ta politiskt ansvar i regeringsställning under kommande mandatperiod. Att vara opponerande populist utan ansvar är sannerligen enklare än att ta ansvar och tvingas stå till svars för beslut som tagits.