Julstress. Smaka på ordet. Julen, som borde vara fridens högtid, är för somliga en källa till stress. Frågan kanske har lyfts på jobbet: ”Jag kan faktiskt inte komma på vad jag ska ge min dotter i julklapp. Det ska ju vara så speciellt nuförtiden, du vet.” Eller: ”Sonen vill absolut inte att vi går till kyrkan i år. Mamma och pappa kommer bli jätteledsna.” Kanske känns det inte som en allvarlig sak. Så länge skinkan och granen finns kvar, är allt lugnt. Ändå finns det skäl till oro.
Skälet heter valfrihet. Detta politiska modebegrepp, använt både till höger och vänster, genomsyrar det offentliga samtalet. Vi kräver valfrihet, både vad gäller konsumtion och politik. Vi vill ha ett brett utbud av varor och tjänster, lättillgänglighet och service. Vi vill också välja skola åt barnen och vårdcentral för familjen. På många sätt är detta positivt, vi får makt över vår vardag, en större frihet i våra liv. Valfriheten är i den bemärkelsen någonting eftersträvansvärt.
Men är det vi kallar valfrihet alltid en frihet? Vi har större valfrihet i dag än någonsin förr. Men är vi alltid fria att välja? Vi måste välja vilka vi är, var vi ska bo, vad vi ska jobba med, hur vi ska marknadsföra oss själva, när vi ska byta jobb och slutligen varför vi gör allt detta. Vill man bara flyta med strömmen är man ointressant, omodern, en tråkig typ som misslyckats med livet, eftersom man inte valt allt som har med ens liv att göra. När samhället mer och mer byggs enligt devisen att vi måste välja, inte att vi får välja, har vi lyckats behålla våra val, men inte vår frihet.
Julen är ett av få tillfällen då vi får vara oss själva, just för att vi, en gång om året, inte behöver välja vad, hur, när, var, vilka och varför. Tänk efter, det traditionella julfirandet handlar uttryckligen om att inte välja. Vi tar ledigt en tid på året vi inte har valt, vi träffar en släkt vi inte har valt, vi äter samma mat som tidigare julaftnar, ser på samma Kalle Anka, går igenom samma julklappsceremoni, samma Jesu födelse, samma sak, år efter år. Vad har vi valt bland allt detta? Ingenting, inte ens vilken trädart vi släpar in i vardagsrummet. Visst är det skönt?
Julen visar att vi inte behöver välja för att vara lyckliga, att vi inte behöver välja för att vara oss själva. Det är när vi tvingas välja, när vi normalt sett vare sig brukar eller vill välja, som vi blir stressade. Som när vi tvingas välja hur vi ska fira jul.
Vill du ha en stressfriare, godare jul finns det en enkel kur: ut med det nya och in med det gamla. Ut med onödiga val och in med traditionerna. Gör som du brukar göra, ät det du brukar äta, träffa dem du brukar träffa, var den du brukar vara. Vik dig inte en millimeter för en tidsanda som kräver att du väljer hela tiden. Ibland måste man få välja att vägra välja, och bara vara.