I går kunde en synbart berörd och trött näringsminister stå i Aktuelltstudion och konstatera att svenska staten inte är någon bilfabrikant och att Saab är räddat. Även om de senaste dagarnas rubriker inte är de sista vi lär se i Saab-affären, har Saab fått en ägare som tror på företaget, de anställda och framtiden. Med ett eget kapital, med hjälp av så kallade preferensaktier från GM, försäljning av verktyg med mera för de utgående modellerna och ett stort lån från den Europeiska investeringsbanken finansieras köpet. Nu är det hårt arbete som gäller för alla på Saab och det är bara att önska god lycka med det arbetet.
Bilaffären kommer med all säker också att hålla sig kvar i den politiska debatten. Och det lär bli mycket intressant. Oppositionen med Sahlin, Ohly och Eriksson i spetsen har, med sin bilismfientliga politik till trots, vandrat ut med fåraskinnet knäpp långt upp över öronen och bedyrat sin kärlek till det fordonsindustrin. Samtidigt har oppositionen kritiserat regeringen för att ha gjort allt för lite för de Saabanställda och på tok för lite i försöken att rädda Saab från undergång.
Parallellt med det har regeringen presenterat åtgärd- omställnings- och utbildningspaket som skulle sättas in vid en konkurs och regeringsrepresentanter har åkt i skytteltrafik mellan Detroit, Trollhättan och Stockholm för att försöka dra sitt strå till stacken för att kunna göra det möjligt att skriva ett nytt kapitel i berättelsen om Saab.
Nej,oppositionspolitikerna förnekar sig inte. Nu famlar de i mörkret efter att hitta trådar att dra i för att kunna misstänkliggöra Maud Olofsson och regeringen. I Svenska Dagbladets nättidning igår uttalade sig såväl fack som parti, en representant för det lokala IF Metall-facket och en från Socialdemokratin i Västsverige. Nu gäller det inte hur Saab-affären skötts. För den har enligt dem skötts ganska bra trots allt - nu gäller det uttalanden som näringsminister Maud Olofsson och statsminister Reinfeldt fällt under Saab-krisen. Uttalanden som är helt ovidkommande och direkt tagna ur sina sammanhang. Saab-affären har skötts väl av regeringen. Regeringen har dessutom haft en mycket tydlig agenda: Rädda Saab. Och om inte det går måste insatser sättas in för att hjälpa Saab-anställda som förlorar jobb. Någon syndabock behöver inte utses.
Alla seriösa politiska krafter ville få till stånd en försäljning av Saab. Den saken är klar. Men om Saab hade gått i konkurs, hade det för Socialdemokratin med största sannolikhet varit svårt att hålla tillbaka skadeglädjen över att det hade skett under borgerligt styre. Det hade passat som handen i handsken att få koppla ihop storkonkurs med Alliansen. Och nu framstår det med all önskvärd tydlighet att Socialdemokraterna försöker ladda om sina retorikkanoner. De kursansvariga i arbetarekommunerna lär få bråda dagar nu när retorikpamfletterna måste skrivas om. Ola Mårtensson