Inget att vinna, allt att förlora

I går höll riksdagens finansutskott och skatteutskott en utfrågning, som en del i regeringens och oppositionens kamp om höjningen av brytpunkt för statlig inkomstskatt. Grundlagsexperter, statsvetare, tidigare statssekreterare och kanslichefer var inbjudna att resonera i frågan.

Västervik2013-11-29 00:01
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Det blev en strid mellan juridisk och politisk tolkning som slutade i oenighet. Det som dock är slående är hur Socialdemokraterna, i en tid av ekonomisk oförutsägbarhet och turbulens, vill ta strid om budgetreglerna.

Det har blivit svårt att hänga med i Socialdemokraternas förklaringar till varför de, efter att budgeten har beslutats, vill riva upp sänkningen av statlig skatt. Att det handlar om anpassning till Sverigedemokraterna vill Socialdemokraterna inte kännas vid. I stället ger man sig in i efterhandskonstruktioner om statens upplåning.

Genom piruetten att både vara emot och för det femte jobbskatteavdraget har Socialdemokraterna nu också trovärdighetsproblem med sin skuggbudgetfinansiering, som efter årsskiftet får ett hål på 12 miljarder kronor.

Ett annat trovärdighetsproblem är att S mörkar sin långsiktiga finansiering. Där andra partier redovisar intäkter och utgifter för de kommande fyra åren, redovisar S bara siffror för nästa år.

Socialdemokraterna lurar sig själv om man tror att nästa val redan är vunnet. Fram till valet kommer de viktigaste opinionssiffrorna inte vara de ögonblicksbilder av vilket parti som är upp eller ner i opinionen.

Siffrorna som ska kollas är förtroendet för ekonomisk kompetens. Där tynar Socialdemokraterna fortfarande bort, långt bakom Moderaterna. I senaste DN Ipsos stod det 41 mot 23 procent i Moderaternas fördel.

Och det är inte konstigt. I veckan bedömde SEB att arbetslösheten nästa år faller till 7,8 procent och året därefter 7,4 procent. Tillväxten når nästa år 2,5 procent och 3,2 procent 2015. Sveriges ekonomi tuffar på i rätt väg, med löneökningar och jobbskatteavdrag i plånböckerna.

Under många val har det ekonomiska förtroendet varit den bästa fingervisningen för vem svenska folket ger makten. En partiledare kan vara hur vältalig och statsministerlik som helst, men saknar partiet ekonomisk trovärdighet finns det praktiskt taget inga omständigheter där den svenska väljaren kommer att ge det nycklarna till Rosenbad.

Stefan Löfven verkar i budgetstriden slitas mellan att kortsiktigt ge regeringen en näsknäpp och långsiktigt återuppbygga ekonomisk trovärdighet. Teaterskådespel och piruetter kring den ekonomiska politiken hjälper honom inte.

Ekonomisk trovärdighet är svårvunnen och lätt förlorad. Moderaterna förlorade den efter debaclet 1992. Socialdemokraterna lyckades med konststycket att förlora det i opposition, i samband med den finansiella kraschen 2008, och i samarbetet med den rödgröna röran.

Socialdemokraterna kan antingen hoppas på en ny och omvälvande ekonomiska katastrof som trovärdigt kan skyllas på regeringen. Annars är det, givet partiets beteende i budgetfrågan, bara att sitta och vänta på tidens gång.

Läs mer om