En i högsta grad annorlunda tanke, som utmanar både ramarna för vad kommuner bör syssla med och regelverket kring upphandling. Enligt SR Dalarna har kommunerna en tydlig ambition att med hjälp av kommunala kossor och får runda lagens regler om att man inte kan kräva svenskt kött vid upphandling.
Tanken bakom förslaget är god och ambitionen att visa skolbarn sambandet mellan maten på bordet och kossorna i hagen är lovvärd. ”Barnen vet ju knappt var mat kommer ifrån” säger Solveig Bjuhr-Hedlund, kostchef i Mora kommun.
Invändningar går dock att rada upp. De mest uppenbara är att köttproduktion inte är en kommunal uppgift och att köttproduktion i kommunal regi riskerar att ge skattebetalarna en merkostnad. Redan detta är skäl nog att sätta stopp.
Dessutom vilar hela idén åtminstone till viss del på en missuppfattning. Att det inte går att köpa närproducerad mat via offentlig upphandling är nämligen en myt.
Den offentliga upphandlaren kan visserligen inte skriva i anbudsunderlaget att man bara vill köpa svenskt eller närproducerat kött. Redan 2010 slog dock Lantbrukarnas riksförbund, LRF, fast i en skrift att det går att handla det man egentligen vill ha, men att det kräver lite fiffighet:
”Att ställa krav på ekologiska livsmedel är okomplicerat eftersom ekologisk produktion är tydligt reglerad i en EU-lag. Att ställa krav på närproducerat eller lokalt odlat uppfattas dock av EU-rätten som diskriminerande och godkänns inte. I stället kan man då rikta in sig på att ställa krav på en viss kvalitet som uppfyller miljöhänsyn och djurskydd.”
Kort sagt: kräv inte svenskt, utan kött från djur som behandlats enligt svenska lagar och konkurrenterna faller bort en efter en.
Allt handlar heller inte om lagar och dess uttolkning. Kommunerna måste också våga ställa tuffare krav. Till exempel fick Sigtuna kommun rätt av kammarrätten i Stockholm för sina upphandlingskrav på bland annat kortare transporttid för djur på väg till slakt.
Mycket handlar också om ambitionen hos dem som beställer. Ekologiskt och närproducerat är inte likvärdiga begrepp, men något säger det väl ändå i sammanhanget att andelen ekologiska livsmedel som kommunerna köper in varierar mellan 43 procent och 0, enligt en undersökning från Ekomatcentrum. Med den variationen kan det inte bara vara lagparagrafernas utformning som avgör vad som hamnar på menyn; mest avgör inställningen hos politiker och ledande tjänstemän.
Kommunala kor i all ära, men det är med högsta hönsen det börjar. Fast som inlägg i debatten om mat, upphandling och kvalitet, fungerar de kommunala kossorna perfekt.