Ledare: Kvoterad regeringschef?

Mona Sahlin kan inte direkt skryta med höga förtroendesiffror, varken inom eller utanför sitt parti. Att det skulle bero på att hon är kvinna är en återkommande förklaring. När en opinionsundersökning för en tid sedan avslöjade att stödet för socialdemokratin bland män över 65 rasat med tio procent var felet väljarnas patriarkala värderingar. "Det är dags att de inser att tiden då den vite gamla mannen styrde och ställde är faktiskt förbi nu" skrev till exempel ordföranden i socialdemokratiska kvinnoförbundet Nalin Pekgul.

Västervik2009-10-28 00:00
Adam Nelvin/SNB
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Nu frågar sig den socialdemokratiske tungviktaren Hans Dahlgren om socialdemokraterna är mogna för en kvinnlig statsminister. Trots att Sahlin äger en stor och bred politisk erfarenhet uppfattas hon ofta som okunnig, konstaterar Dahlgren. Och drar slutsatsen att "Mosa Mona-kampanjen" bottnar i sexism.Om den analysen är riktig måste man dock fråga sig varför inte partiledarna Maria Wetterstrand eller Maud Olofsson utsätts för liknande angrepp. Eller för den delen Beatrice Ask, Cecilia Malmström, Lena Adelsohn Liljeroth, Åsa Torstensson, Maria Larsson, Cristina Husmark Pehrsson, Gunilla Carlsson, Ewa Björling och Nyamko Sabuni - samtliga kvinnliga ministrar i regeringen.Ett är säkert. Uppslutningen bakom Mona Sahlin är stark bland socialdemokraternas distriktsordföranden. Det visar en rundringning som Svenska Dagbladet gjort inför partiets kongress som drar igång imorgon onsdag. Speciellt beröms hon för sin moderna, öppna ledarstil, väsenskild från Göran Perssons buffliga HSB-fasoner. Det är mer av dialog och mindre monolog nu. Sahlin låter hela laget ta plats.Men Sahlins problem är inte att hon är osynlig. Svenska Dagbladet visar att hon dominerar mediebilden av socialdemokratin i högre utsträckning än på sin tid Göran Persson. Snarare syns hon för ofta, med för lite att komma med.Av tradition är svenska partier extremt toppstyrda. Mona Sahlin däremot aktar sig för att diktera policy. Hon inväntar kongressbeslut. Och det, utan tvekan, bidrar till bilden av Sahlin själv, och socialdemokraterna i stort, som en smula förvirrade, ja vilsna. Sahlin, helt enkelt, saknar handlingskraft. Att detta uppskattas av distriktsordförandena, som under Sahlin har mer att säga till om, är inte så konstigt. Men det är inte självklart att väljarna håller med.Mona Sahlin var inte socialdemokraternas förstahandsval till partiledarposten, hon var tredjealternativet. Och då hade partiet redan uteslutit samtliga manliga kandidater, just eftersom de var män.Vill man få Sahlin att framstå som ett rimligt alternativ till Fredrik Reinfeldt räcker det inte att, som Hans Dahlgren, locka med "Sveriges första kvinnliga statsminister". Socialdemokraterna må könskvotera sina partiledare, livrädda att framstå som "sexister". Men de kan inte förvänta sig att väljarna skall utse Sveriges nästa regeringschef på samma ängsliga grund.
Läs mer om
Västervik