Ledare: Låg rörlighet en kvinnofälla

Rörlighet är knappast något som präglar den svenska arbetsmarknaden. Fackföreningarna, och tidigare även arbetsgivarna, har i stället varnat människor för att bli "hoppjerkor" och med jämna mellanrum byta jobb. Det påstås vara bättre att stanna kvar i den trygghet som en fast anställning innebär.

Västervik2008-09-18 00:07
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Någonting som också uppmuntras av arbetsmarknadslagstiftningen och konstruktionen av de offentliga välfärdssystemen, varför många väljer att stanna på arbeten som varken är tillfredsställande eller utvecklande i stället för att söka sig vidare till en bättre anställning. Den orörliga arbetsmarknaden är någonting som vänstern och socialdemokraterna helst inte vill tala om men som borgerliga debattörer ofta återkommer till, nu senast i det första avsnittet av tankesmedjan Timbros nya teveprogram på TV8. Häromdagen publicerade Dagens Nyheter dessutom en intressant debattartikel i ärendet, författad av Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster. I den artikeln framträder en helt ny kritik av läget på arbetsmarknaden. Fölster menar, med stöd av en SCB-undersökning, att trygghetsivern är en kvinnofälla. Människor tjänar ekonomiskt på att byta jobb och eftersom kvinnor är mer ovilliga än män att göra detta blir kvinnorna de stora förlorarna. Här finns förklaringen till att inkomstklyftan mellan könen krymper så långsamt. Om fler kvinnor börjar röra på sig skulle den snart överbryggas. Enligt undersökningen gynnas kvinnor särskilt mycket av att bryta upp, även om de "provoceras" till det genom att få sparken. Löneökningen är i snitt åtta gånger högre än för män som byter anställning, varför det är särskilt angeläget att kvinnor blir en mer rörlig grupp på marknaden.Det här är en anmärkningsvärd upptäckt. Beständighet på arbetsmarknaden sägs ofta gagna kvinnor, men nu visar sig alltså det motsatta vara sant. Jämställdheten försvagas av attityd- och lagstrukturerna som håller kvar människor i arbeten de borde lämna bakom sig och samtidigt hindrar arbetsgivarna från att säga upp dem. Detta borde få såväl regering som opposition att ompröva sin arbetsmarknadspolitik. Uppenbarligen är det svårt att förena ett engagemang för jämställdhet med sympati för LAS och andra förlamande arbetsmarknadsregler. Om kvinnoperspektivet nu får styra kritiken av dagens stela arbetsmarknad blir det svårt för både alliansen och socialdemokraterna att fortsätta luta sig tillbaka inför problemet. Precis som på andra områden är jämställdhet det magiska ord som får politiken att ändra riktning.
Läs mer om
Västervik