Den största förändringen är att skolplikten nu kommer att bli tioårig. Förskoleklassen som i dag är frivillig, men som den absoluta majoriteten av barnen går i, kommer framöver att vara obligatorisk. Barnen kommer således att börja i den obligatoriska grundskolan redan vid sex års ålder.
Det är värt att fråga sig vad regeringen tror sig kunna uppnå genom att förlänga skolplikten ner i åldrarna, förutom att ställa till det för vissa föräldrar. Med tanke på att skolplikten har varit nioårig sedan 1972 torde problemet inte vara att skoltiden är för kort, utan att skolan är för dålig. Att tro att ännu ett år i skolan kommer att råda bot på problemen är väl naivt.
Det är visserligen förståeligt att utbildningsminister Jan Björklund (FP) känner en viss frustration över att de i mångt och mycket kloka satsningar regeringen genomfört ännu inte har uppnått den önskade effekten. Karriärtjänster för lärare, ny lärarutbildning och en satsning på lärlingsutbildning för gymnasieelever är bara några exempel på viktiga satsningar som lär visa sig framgångsrika framöver. Men det är reformer vars effekt tar lång tid att uppnå.
Att Alliansen genom denna reform väljer att låsa ytterligare ett år för familjen är tröttsamt, men inte särskilt förvånande. Det är dock en väsentlig skillnad att göra skolan obligatorisk ytterligare ett år jämfört med att mena allvar med att eleverna ska klara det som krävs. Den elev som slarvar i skolan lär garanterat ta studierna på större allvar ifall risken är att behöva spendera sommarlovet i skolbänken – eller till och med tvingas att gå om ett år.
Med tanke på den negativa trend den svenska skolan är inne i präglas diskussionen av förklarliga skäl i huvudsak om att eleverna ska bli godkända. Därför saknas tyvärr diskussionen om hur de elever som klarar de lägsta kraven ska kunna nå högre. Självfallet är grunden att alla ska bil godkända, men målet måste vara att varje elev ska förbättra sig och nå högre resultat. I det kunskapssamhälle politikerna talar så mycket om är detta en nödvändighet, inte minst om Sverige ska kunna konkurrera med andra länder som är på snabb frammarsch. Men för att nå dit krävs betydligt andra satsningar än ännu ett år i den mångt och mycket havererade svenska skolan. (SNB)