Låt staten sköta skolan

Den svenska skolan brottas med så många problem att det knappast längre går att tala om situationen som om det vore det skönhetsfläckar. Svenska elever uppvisar allt sämre kunskaper och resultat såväl inom de naturvetenskapliga ämnena som i språk.

Västervik2009-10-23 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Lärarrollen har kraftigt urholkats så till den grad att lärare ifrågasätter sin egen befogenhet att förbjuda mobiltelefoner och mössa i klassrummet. Det råder stora skillnader i tillämpandet av läroplaner och betygssättning, vilket på sina håll lett till en betygsinflation som i sin tur medför en orättvis fördelning av studieplatser på högskolan. Folkpartiet tar nu som första parti ställning för att åter förstatliga skolan. Partiet som på senare år gjort just skolan och kunskap till några av sina kärnfrågor, ser lösningen på skolans problem i att den återgår till att styras centralt. Partiledningen hämtar stöd ur Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?" som anger kommunaliseringen av skolan som orsak till försämringar som skett sedan 90-talets början. Men exakt vad det är i decentraliseringen som påverkat elevernas studieresultat negativt är svårt att sätta fingret på. En mängd andra samtida samhällsförändringar tycks vara nära förbundna med skolans nedgång; 90-talets lågkonjunktur och demografiska förändringar, med ökad invandring i och en baby-boom i slutet av 80-talet är några bidragande förklaringar. Men också de många skilsmässor som i grunden förändrat familjemönstret i samhället tycks ha ett finger med i spelet. Skolverkets rapport skriver försiktigt att "det finns studier som visar att barn som lever med en förälder lyckas sämre". Hur skolan mår är alltså i högsta grad sammanlänkad med hur samhället och människorna i övrigt fungerar. Det kan och ska man inte bortse från. Det förblir därför viktigt att också som politiker ha andra svar på frågan "varför är skolan viktig?" än de som handlar om kompetens på arbetsmarknaden. Skolan, både den obligatoriska grundskolan liksom gymnasiet ska inte bara handla om att göra sig duglig för fortsatta studier eller arbetsliv. Allt färre politiker talar om den onyttiga kunskapens förtjänster. Med onyttigt avses sådana kunskaper som inte alltid bäst mäts med prov. Det handlar om att kunna sätta fakta och teorier i ett sammanhang och ha en förståelse för hur samtiden hör ihop med tidigare epoker, hur den egna kulturen kan tolkas gentemot andra kulturer.Att staten tar ett helhetsansvar för skolan ter sig allt mer nödvändigt. För att komma tillrätta med hela floran av problem som vuxit fram under de senaste decennierna är det viktigt att det blir en samlad kraftansträngning under ett tak. Men de nya hårda tagen och satsningen på kunskap måste kompletteras av det inte lika, åtminstone på ytan sett, hårda bildningsidealet. Ur ett större samhällsperspektiv är det önskvärt att skolan varken betraktas som lekplats eller straffkommendering.
Läs mer om